Varför ska man åka?
Grupp efter grupp med löpare som släntrar förbi innan de flesta ens stigit upp från värmen i sängbädden. Den scenen upprepar sig dagligen i Iten. Det är en by högt uppe i det kenyanska distriktet Eldoret dit löpare från hela världen vallfärdar för att ligga på träningsläger.
Grupperna återkommer före lunchen och sent på eftermiddagen. Men det är i regel elitlöpare som mer eller mindre lever på löpningen och sällan har ett heltidsjobb att ta ledigt ifrån. Vad har de gemensamt med oss som älskar att springa men inte toppar resultatlistorna på var och varannan tävling?
Det finns faktiskt några gemensamma nämnare som förenar topplöparen och motionären. Ett träningsläger kan bli den inspiration som krävs för att ta ett språng i utvecklingen oavsett vilken nivå den utgår från likväl som den kan bli knäcken för den överambitiöse.
Själva miljöombytet från en tillvaro där det kan vara svårt att pressa in träningarna bland alla åtaganden och måsten till en ny plats är en lisa för själen. För den som återvänder till samma plats för ett träningsläger kan den kopplas ihop med positiva erfarenheter precis som ett favoritspår i skogen kan göra därhemma. Eller också kan det vara ett visst resesällskap som man bara har i lägersammanhang som är kopplingen, den klassiska betingningen, och då spelar destinationen en mindre roll.
På lägret kan man låta träningen vara i centrum och bli den som styr all planering i stället för tvärtom då den riskerar att bli den sista pusselbiten som inte ryms i livsramen. Man kan också välja att byta ut en slentriansemester till en vecka eller två med meningsfullt innehåll. Det är dock inte att rekommendera för den som känner sig psykiskt utsliten och bara vill komma bort från vardagsstressen. Då är det avkopplingen som ska vara i centrum och träningen bara en krydda i den bekymmerslösa tillvaron. En sådan semester är det många som behöver, men den ska man inte låta sig luras till att planera som ett träningsläger.
Vilan spelar en central roll på ett träningsläger i kraft av den avgörande skillnaden i jämförelsen med vanliga arbetsveckor. På ett läger ska man nämligen inte öka träningsdosen markant utan passa på att vila desto mer. Den ambitiöse löparen som är van att träna varje dag, kanske till och med i dubbla omgångar ibland, får mycket högre chanser att låta kroppen tillgodogöra sig träningen mellan de många passen. Motionären bör utnyttja den större vilan till att pröva på nya träningsformer vars inlärning i sig ställer krav på en utvilad kropp och knopp. Det är alltså kvaliteten på träningen som ska öka i stället för kvantiteten vilket är det klassiska misstaget på ett träningsläger.