Det här var en mild dag fastän i januari. Vi borde naturligtvis haft med oss säkerhetsutrustning när vi gav oss ut på sjöisen. Vi borde kanske ha lyssnat på killarna från kommunens tekniska förvaltning som varnade oss för att gå ut på isen. Vi borde haft med oss säkerhetsutrustning.

Men entusiasmen och nyfikenheten på vad som skulle funka bäst på is var större än varningstecknen. Efter några minuter på isen började vi också att känna oss säkra och skattade tjockleken på sjöisen till 10 cm. När vi hade satt ut banan skulle jag bara hämta några saker i bilen och tog snabbaste vägen in mot land. Mina Icebug Pytho bet perfekt och jag testade att dra in mot stranden.

Rakt ner i en vak
Jag hinner inte ens känna att isen brister under mig utan trampar bara rakt ner i ett hål i isen och faller raklång rakt ner i vaken. Årets först dopp. Men jag är snabbt uppe på isen igen. Totalt genomblöt. Snabbt till bilen där vi hittar en handduk, en fleecetröja, torra kalsonger och med testledaren Jörgens överdragsbrallor och överdragsjacka kan vi genomföra testet – och eftersom vi inte hade några extra strumpor fick jag springa mina rundor barfota i skorna.

Teknikbanan
Tillbaka till själva testet: Vi stakade ut en teknikbana som var cirka 100 meter lång. Först tio meter startsprint, rundning av en kon, ny spring över 40 meter och vändning runt en kon och sedan tillbaka till en rundningskonen 40 meter – och kort 10 meters sprint i mål. På det här sättet fick vi testa att både accelerera för fullt, springa genom en kurva och att stanna för att vända.

De tre löparna sprang sedan maxlopp på banan. Om testlöparen sprang flera omgångar så räknades den bästa tiden. För varje halkskydd/sko räknades sedan genomsnittstiden ut.

Testlöparna var elitlöparen och VM-orienteraren Inga Kazlauskaite, testledaren Jörgen Lindh, elitmotionär och Löplabbets prylexpert. Den tredje löparen som i texten kallas veteranen är jag själv.