- OS i Kina är ett bra tillfälle att få upp ögonen för de orättvisa villkoren som kinesiska arbetare har, säger Cecilia. Vi försöker påverkar inköpskedjorna och har också begärt av Sveriges Olympiska Kommitté att även de ska ställa krav på sina leveranrörer att de kan garantera att deras produkter är tillverkade under bra förhållanden.

Nästan all tillverkning av löparkläder, -skor och -utrustning sker idag i Asien. Billig arbetskraft ger lägre priser.
- Enligt våra beräkningar går bara 0,5 till 5 procent av det en vara kostar i handeln till arbetarens lön, säger Malin Eriksson som studerat villkoren för arberare i sportindustrin i Asien.
- En löneökning skulle inte behöva betyda att produkterna blev så mycket dyrare än vad de är idag.

Ungefär så här fördelar sig kostnaderna för en löparsko som i handeln kostar 1000 kr.
200 kr är moms, statens del
350 kr är butikens del
350 kr är varumärkets del
100 kr är tillverkningskostnad

Nike var först av de stora sportjättarna att etablera sig i Asien. I mitten av 70-talet var man pionjärer med att lägga ut produktionen på underleverantörer. Först till Japan, sedan till Kina och övriga Asien.
Idag är i stort sett allt som säljs i svensk sportaffär tillverkat i Asien. Det gäller de stora varumärkena som adidas och Nike men även för svenska företag som Haglöfs, Fjällräven och Craft.
Ekvationen är enkel – billig arbetskraft = billigare produkter. De stora företagen har satt i system att arbeta med många underleverantörer. Om beställaren är missnöjd med resulat eller pris kan den flytta produktionen till en annan underleverantör eller till och med till ett annat land. Underleverantörerna är medvetna om risken för att förlora beställningar och är därmed i praktiken tvingade att följa de villkor de de stora sportföretagen dikterar.

- Vi vill att sportföretagen ska ta ansvar och se till att arbetarna hos underleverantörerna har schyssta löner, säger Cecilia Kennberg som finns med i kampanjen Play Fair som arbetar för att sportindustrins arbetare i Asien ska få sina rättigheter erkända.
Cecilia berättar om ett besök hon gjorde hos en av de stora sportjättarnas underleverantör i Kambodja. Hon träffade 24-åriga Sopé som flyttat in till huvudstaden Pnom penh för sju år sedan och sedan dess arbetat på fabriken.
Lönen är 50 dollar (350 kr) i månaden för ordinarie arbetstid. Inte ens i ett av Asiens fattigaste länder räcker det till mat och hyra. Efter den ordninarie arbetstiden 8–16 fortsätter hon därför att jobba till 21.
Dålig luftkontionering har gett Sopé problem med luftrören och fortfarande har hon inte kunnat skaffa sig någon egen bostad utan får dela ett tvårums plåtskjul med sju andra tjejer som också arbetar på fabriken.

- Ett sätt att påverka är att fråga i butiken. Ett annat är att via kampanjsidor som finns på Internet skicka epost till nyckelpersoner.