Varje etapp är i sig indelade i cykler, så kallade makrocykler. En makrocykel kan ha olika längd, normalt är 3-5 veckor. En makrocykel utgör en enhet och för varje makrocykel förändras någon eller några delar i träningsrutinen. En makrocykel delas in i kortare perioder, mikrocykler.
Den normala längden på en mikrocykel är en vecka. Det är inte nödvändigt att mikrocykeln är just en vecka men är att föredra. Det gör det enklare att passa in träningsrutinen med träningshallar, arbete och träningskompisar.
En återkommande träningsrutin påverkar även den egna känslan för och kontrollen över träningen positivt. Enda anledningen till att gå ifrån enveckas rytmen i mikrocykeln är i fall de träningskomponenter som man vill få in medför att träningsveckan blir alltför späckad. Man kan då utöka cykelns längd till kanske tio dagar.
Mitt råd är dock att försöka undvika detta, speciellt under vinterträningen. Det kan göras på ett av två sätt; ta bort någon komponent ur träningen eller utnyttja makrocykeln bättre genom att göra innehållet i veckorna inom cykeln mer olika när det gäller träningsinnehållet.
Makrocykelns sista vecka skall bestå av lättare träning. Efter denna skall kroppen vara tillräckligt utvilad för att påbörja en ny makrocykel. De övriga veckorna inom makrocykeln bör varieras. Personligen låter jag den första veckan i en fyraveckorscykel vara en blandvecka. Ofta introduceras en ny komponent i träningen i en ny makrocykel och det kan då vara bra att ha en vecka för att komma in i träningen.
Nästa vecka läggs betoningen på kvalitén, för att sedan den tredje veckan köra mer volym. Under den återhämtande fjärde veckan skär jag ner både kvalitet och kvantitet till cirka 50 procent.
Det är av stor vikt att varje vecka fungerar i sig. Att plåga sig igenom träningsveckor, som man inte har kontroll över kanske är möjligt under en begränsad tid, men inte 52 veckor om året. Resultatet blir ofta sjukdom, skador eller överträning, som visar sig i form av omotiverad "seghet".