– Förra året var det med en kvinna som var 82 år. Jag kanske inte håller på 25 år till, men tio eller i varje fall tills jag går i pension, funderar Marianne, som sedan kommer fram till att pensionärslivet knappast kommer att innebära mindre lust till rörelse.
– Det går att springa överallt. Det är ju bara att sätta på sig ett par skor. Det är ren meditation. Det är så lätt att koppla av när man är ute och springer. Det tycker nog alla.
Marianne började springa när hon slutade röka för snart trettio år sen. Det ena beroendet ersattes snabbt av ett annat.

Löpningen som ett trevligt gift
– Det blev längre och längre rundor. Löpningen blev som ett gift, men ett trevligt sånt. Jag har sprungit elva halvmaror och prövat maraton också.
• Vad fick du för reaktioner när du började jogga, i slutet på 70-talet? Det var ju inte så vanligt med kvinnor som sprang på den tiden.
– Dom tittade efter en. Men i början sprang jag inte direkt när jag kom ut från dörren, minns Marianne den blygsamma starten. Men självförtroendet växte snabbt, som det brukar göra hos löpare:
– Efter några månader slutade jag med det och dom fick titta.
– Skillnaden är att kvinnor förbereder sig mycket bättre inför ett lopp. Killarna funderar inte så mycket på om de kommer att klara av det.

• Vad minns du av första Tjejemilen?
– Jag läste om den i tidningen och tyckte att det lät spännande. Så hamnade jag på kort i Expressen också! Vi var ju inte så många då. Tjejmilen har nog fått många att börja springa. Jag har fått med min tvillingsyster.

• Men hur har du klarat av att ställa upp vartenda år? Har du aldrig varit sjuk eller skadad?
– Nej, jag är sällan sjuk och en mil kan man alltid ta sig runt.
Ja, Marianne kan tjäna som rena hälsopropagandan för de effekter som regelbunden motion ger. Nu för tiden, med ålderns rätt, går hon minst lika mycket som hon springer, bland annat till jobbet och med arbetskamrater. Det är en trend som hon även har kunnat skönja på Tjejmilen.
– Det är många fler som går nu och väldigt många unga som är med också.

Marianne kopplar ihop Tjejmilen med dels sol och värme, men också med gemenskap.
– Det är så fint runt Djurgården, och runtomkring hör man dialekter från hela Sverige. Alla är artiga, det är trevligt och gemytligt. Det är väl därför som de flesta kommer tillbaka.
Som rutinerad tjejmilare har Marianne några goda råd att dela med sig till debutanter.
– Tänk på att springa i ditt eget tempo och gör det i väl insprungna skor, så att du inte får några skavsår.
– Och hur ska de förbereda sig månaderna före loppet?
– Spring i alla fall en mil i veckan!
– Kan inte det vara tufft för en nybörjare?
– Har du väl satt på dig kläderna tar det inte en så lång stund, försäkrar Marianne med ett gott skratt.