Ska du vara orolig för ditt löpsteg?
Hur går det med framfotslöpningen? Trenden och diskussionerna om vad som är det perfekta löpsteget har mattats av. Kanske för att samma sätt att sätta i foten inte passar för alla löpare. När de flesta elitlöparna sätter i hälen först är det svårt att motivera varför det skulle vara bättre att springa på något annat sätt. En genomförd studie i samband med VM i maraton 2017 visar att majoriteten av löparna – även vinnarna var häl-löpare.
– Det finns inga bevis för att det går snabbare om du springer på framfoten, säger Kent Claesson som är heltidsanställd tränare i Spårvägen, utbildad på GIH, och coach för ASICS Stockholm Marathon-vinnaren Mikaela Larsson.
Under de senaste tio åren har framfotslöpning varit ett hett ämne. Det började med boken Born to Run som väckte intresset för barfotalöpning. Själva grundtanken med framfotslöpning är att springa som barfota-löpare ofta gör, landa på främre delen av foten istället för att landa på hälen.
Den trendkänsliga skobranschen hängde snabbt på. I början av 2010-taket kom det både nya märken och nya modeller av skor som skulle ge ett mer naturligt barfotasteg. Med lägre skillnad i höjd mellan häl och tå (helst ingen alls) och mer flexande sula var det faktiskt skor som hade mer barfotakänsla och som var bättre konstruerade för framfotslöpning.
Av någon anledning är det ändå få löpare som med skor har framfotisättningen som naturlig. Olika löptekniska övningar, som att korta ner steget och att öka frekvensen är metoder för att flytta isättningen längre fram på fotbladet.
Men varför ska man landa på framfoten när man springer?
Mindre skador var det första argumentet – något som inte har varit tydligt i den forskning som gjorts. Se exempelvis The American Journal of Sports Medicine. I USA fick 2014 Vibram (tillverkare av Five-fingers) betala ett skadestånd om 25 miljoner kronor till amerikanska kunder för falsk marknadsföring för påståendet att skorna stärker musklerna och minskar skaderisken.
De snabbaste löparna landar på framfoten är ett annat argument som förekommit, men som visat sig att inte stämma. Åtminstone inte när det gäller maratonlöpning. Vid 2017 års VM i friidrott i London gjordes en djupgående biomekanisk analys av maratonlöparna. Med höghastighetskameror längs maratonbanan kunde ett forskarteam från Leeds Beckett University filma från olika vinklar och sedan i detalj analysera varje löpares steg. Loppet avgjordes på en milslång varvbana och löparna passerade forskarnas kameror varje varv.
Av de 70 fullföljande löparna i herrarnas lopp kunde man på sista varvet se att 67 procent var hällöpare, 30 procent landade på mellanfoten och 3 procent landade på framfoten.
I damernas lopp var siffrorna liknande; 73 procent var hällöpare, 24 procent landade på mellanfoten och 3 procent landade på framfoten.
Siffrorna är särskilt intressanta eftersom det har varit en uppfattning att elitlöpare landar på framfoten. Till och med skotillverkarna har haft sådana teorier. När Nike utvecklade skokoncept för sitt sub-två-timmars maratonprojekt 2016 gjorde de först en prototyp utan den traditionella häldelen för att spara vikt. Elitlöparna som provade gillade den inte och dissade skon. Istället fick man gå löparna tillmötes och tog fram en modell som har en rejält dämpad häl och ett rejält häl- till tådropp på 10 mm.
Det kan tilläggas att den nya modellen Nikel Vaporfly 4% sko haft stora framgångar och har burits av hällöpande segrare i både OS 2016, VM 2017 – och av Mikaela Larsson vid sin seger i ASICS Stockholm Marathon 2018 och sin 17:e plats vid EM i Berlin.
Det är kanske också lite av hönan och ägget-problematik att fundera över när det gäller häl- kontra framfotslöpning. Landar löparna på hälen för att skon är konstruerad så, eller föredrar hällöparna skor med ordentlig häl för att de är effektivare? Med en VM-silvermedaljör i London som sprang hela loppet på framfoten går det heller inte att säga att det är fel för en elitlöpare att landa på framfoten.
– Alla har sitt löpsteg och man får göra det bästa av det, säger löptränaren Kent Claesson. En löpare behöver köra styrka för att kunna hålla kroppen i en riktig position och på det sättet bli effektivare. Det vi strävar efter är att få fotisättningen rakt under sig för att få ett bra löpsteg. En bra kroppshållning är viktigt i detta där du är stark nog att hålla den
Kent Claesson menar också att det är så många faktorer som påverkar löpsteget och berättar om hur han och Mikaela Larsson arbetar långsiktigt:
– Hon behöver bli starkare och komma i en lite bättre position med kroppen för att få ett effektivare löpsteg. Troligen är det så att Mikaela redan har ett effektivt sätt att springa för längre sträckor som maraton men har lite svårare när det går snabbare som på 3000 och 5000 meter. Vi jobbar på detta och hoppas att det ska ge förbättringar för henne.
Kent poängterar också att det finns andra saker att fundera över och arbeta med om man vill uppnå nä bättre resultat.
– Det viktigaste för Mikaela är att hon ökar på löpträningen. Där ligger den största potentialen för att hon ska kunna springa fortare. Så även för motionärer.
Så ska du vara orolig för ditt löpsteg? Njae, du kanske i alla fall inte behöver oroa dig för hur du sätter i foten. Summeringen av resonemanget är att du kan bli bättre och springa hur snabbt som helst även om du är säter i hälen först när du springer.
