När de första moderna olympiska spelen planerades av baronen Pierre de Coubertin föreslog en vän till honom, historikern Michel Bréal, att man på programmet skulle ta upp ett lopp från Marathon, en by ca 4 mil från Athen, in till den grekiska huvudstaden.
Idén blev snabbt accepterad trots att de gamla klassiska olympiska spelen i det antika Grekland inte hade längre löpsträckor än ca 3-4 km.
Idén till detta verkliga uthållighetsprov hade Bréal fått från en legend som talade om att en budbärare efter slaget mot perserna vid Marathon år 490 f.Kr. skickats till Athen för att meddela det segerrika budskapet.

Redan det första loppet 1896 blev en sådan succé att det ganska snabbt startades nya maratonlopp på andra ställen i världen. Långlöparna var i början av 1900-talet den tidens superstjärnor. Vid OS i London kulminerade intresset och banan blev måttstocken för maratondistansen.

Men varför blev det just 42195 meter?
Maraton är 42.195 meter därför att det nästan motsvarar 26 miles och 385 yards(om man är riktigt noga blir det 42.194.988 meter)!

26 miles och 385 yards? Varför det?
När OS gick i London 1908 valde man att låta maratonloppet gå från det kungliga sommarslottet i Windsor in till olympiastadion White City Stadium. Den sträckan blev 26 miles.
Sedan valde man till skillnad från övriga löpgrenar, att placera mållinjen rakt framför den kungliga logen mitt på upploppsidan.
Detta gjorde att sträckan ökades med 385 yards och simsalabim, där har vi vår maratonsträcka 26 miles och 385 yards.
Det finns säkert de som tycker att monarkin inte har åstadkommit mycket, men en sak kan alltså helt skyllas på det engelska kungahuset. Hade deras sommarslott legat någon annastans än i Windsor eller hade man låtit maratonlöparna använda den vanliga mållinjen så hade vår maratonsträcka säkerligen sett annorlunda ut. Vid det första loppet i Grekland 1896 var sträckan nästan precis 40 km, och ödets underliga vägar hade alltså medfört att man vid de maratonlopp som nu arrangeras på den klassiska "originalsträckan" tvingas lägga in en extrasväng på vägen för att få ihop alla metrarna.

Historien om maratonsträckan avgjordes dock inte alls 1908 egendomligt nog. Vid OS 1912 i Stockholm sprang man bara 40.200 meter medan man vid nästa OS i Antwerpen åtta år senare hade hela 42.750 meter att avverka. Det var faktiskt inte förrän fr.o.m. OS 1924 i Paris som sträckan vid internationella mästerskap standardiserades till just 42195 meter.
Orsaken kan man grubbla över, men det ligger förmodligen i det alltid starka brittiska inflytandet, och britterna hade fr.o.m. 1909 anordnat ett lopp ("Sporting Life Marathon") på i huvudsak banan från OS 1908 (även om målet flyttades först till Stamford Bridge och sedan Chiswick) som etablerat sig som det viktigaste maratonloppet av alla, och vars längd därför till slut valdes som "rikslikare" för alla maror.
Sverige var dock ganska trögt när det gällde att följa den internationella linjen och det var inte förrän fr.o.m. 1948 som vår officiella sträcka vid t.ex. SM ändrades från 40000 till 42195 meter, och det "dåliga" svenska inflytandet gjorde också att norrmännen vid EM 1946 bjöd på en sträcka som var lika lång som vid OS 1912 (40200 meter).
Men nu är det bestämt en gång för alla att maratonlöpning innebär en sträcka på (minst) 42195 meter, och det kan alltså konstateras att maran vid OS 1908 inte bara gått till hävderna p.g.a. den inne på stadion kollapsade italienaren Dorando Pietri utan också därför att det faktiskt var första "äkta"maratonloppet med den rätta längden.
Inte är maratonlöpningens historia lika lång och klassisk som man kanske tror, men nog innehåller den ändå tillräckligt med egendomliga omständigheter.

Källa: Årsboken Marathon 1982; A Lennart Juhlin