Kombipasset är oftast en kombination mellan någon backlöpningstyp och intervallöpning i någon form. Upplägget kan se olika ut, men effekten är faktiskt inte primärt att ”spara tid”, utan att löparen träningsmässigt ska dra fördel av kombinationen backlöpning och intervallöpning.
Backens positiva effekter på löpstyrkan och löptekniken ska överföras till intervallen på plant underlag, samtidigt som backens styrkeeffekt kommer medföra att löparen får springa intervaller när musklerna fått jobba styrkemässigt.

Variant 1: Hälfen backe, hälften plant
Upplägget kan vara att löparen först kör ett antal backintervaller, med mer fokus på löpteknik än att ta ut allt, följt av klassiska intervaller på plant underlag.
Ett typiskt pass kan vara 6-8x45 sekunder backar följt av 6-8x45 sekunder intervaller på plant underlag.

Variant 2: Intervaller och aktiv vila i backen
Ett annat upplägg kan vara att man i en serie varvar intervaller med backlöpning, där man ser backlöpningen som ”aktiv vila”.
Passet inleds med några klassiska intervaller på plant underlag, tex 4x2 minuter, följt av en serie med 2-5 teknikbackar över 30-60 sekunder innan man åter kör att antal intervaller på plant underlag text 8x1 minut. Passet kan byggas ut så att flera ”backlöpning avsnitt” sprängs in i intervallpasset.

Variant 3: Sprintkombination
En tredje kombivariant skapas utifrån teorin om att sprintbackar på 10-15 sekunder i en brant backe på nästan max tvingar löparen att koppla in fler muskelfibrer i arbetet. Förhoppningen är att löparen sen kan utnyttja de ”nyinkopplade” muskelfibrenar även på intervallen.
I ”sprintkombination” är förhoppningen att lära kroppen använda större andel av löpmusklerna och därmed kunna utnyttja kraft och lagrad energi från hela muskeln. Vid denna ”sprintkombivariant” måste dock löparen ha i beaktning att sprintbackar kan innebära en relativt stor skaderisk om man är ovan.