Nybörjaren kan börja med 20-25 minuters snabbdistans efter en kvarts uppvärmning och försöka lägga på fem minuter för varje pass tills han är uppe i 40 minuter. Om det alterneras med tröskelintervaller bör man definitivt ha fått upp tröskeln på en åttaveckosperiod. Då är det dags att fasa ut tröskelträningen och lägga fokus på andra träningsformer med snabbare intervaller eller till och med inleda en tävlingsperiod.

Var springer man?
Det bästa är att utföra snabbdistansen på en någorlunda flack sträcka så att det blir lättare att hålla farten konstant. Springer man på kuperad terräng, som jag föreslår ovan för löpstyrkans skull, ska man fokusera på att hålla en jämn ansträngningsnivå med defensiv löpning uppför och rejäl satsning nerför. Det är ett bra tillfälle att lära sig springa i nedförsbackar vilket kräver en speciell teknik.
Givetvis går det att utnyttja ett löpband till snabbdistans. Då kan man kontrollera farten och dessutom få en avläsning på om pulsen går ner efter några veckor, om man har tillgång till pulsmätare. Jag rekommenderar dock att bara använda bandet till just sådana tester högst en gång i månaden. Det blir nämligen för tufft för de flesta att springa i hög fart en halvtimme eller längre på ett löpband. Å andra sidan kan den som springer de flesta hårda pass på löpband få svårt att omsätta det i ”fria luften” när man blir tvungen att stå för farten själv och framför allt behålla den när man blir trött.