Kör du för hårt med dig själv?
För många löpare splittras träningskontinuiteten upp av förkylningar som avlöser varandra. Ibland kan det bli långa utdragna sjukdomsperioder med splittrad träning och minskad motivation som resultat.
För den som ofta drar på sig förkylningar är det kanske läge att fråga sig vad det beror på. Kanske kör du för hårt med dig själv!
Först och främst gäller det att lyssna på kroppens signaler och analysera träningen med vardagen.
Oftast räknar man som löpare bara in den träning man genomför utan att även lägga ihop träning med hur livet ser ut vid sidan av löpningen. Återhämtning kanske inte alltid är återhämtning även om det står vilodag i träningsdagboken?
Så ett första tips blir att utöka träningsdagboken (om du inte noterar din träning, kankse det är läge att börja göra det) till att även innehålla ”vardagen” i stort. Hinner man inte återhämta sig för att jobbet eller annat i livet ”går i över 100 procent” ska man inte pressa in riktigt tuff träning. Då blir kroppen mottaglig för alla baciller som finns i omgivningen.
Sedan gäller det att lägga in vila där man verkligen får vila.
Genom att regelbundet ”pulsera” in lugnare träningsveckor där man ÄVEN tar det lugnare och INTE tuffare i övriga vardagen ger man kroppen en chans att hålla uppe ett bra immunförsvar. Många gör tvärtom: när träningen pulseras ned, pulseras övriga livet upp, och vilan blir inte vila.
Under en lättare vecka kan man lägga in kortare pass än normalt och den lilla extratid man skapar genom de kortare passen ska gå till extra vila.
När man har tränat är det viktigt att ha med en torr tröja som man kan dra på sig direkt efter avslutat pass. Man blir inte sjuk av att bli kall, men klart mottagligare för sjukdomar. När väl den torra tröjan är på, gäller det att fylla på med snabb energi och vätska. Ofta låter man det gå lite för lång tid efter avslutat pass innan man ”fyller på”. Genom att skapa rutin att alltid ha med dricka/energi direkt efter avslutat pass kan säkert flera förkylningar ”motas i dörren”.
Avstå träning och komma igång.
Är man ”fast i löpningen” är det oftast ”svårt att avstå” träning, men är man sjuk SKA man ställa in fysisk träning. Halsont, feber och hosta ska alltid ställa in träningen. Trotsar man det, är det farligt för kroppen och oftast innebär ett ”trots” inte bara en risk för kroppen utan också att träningsuppehållet till sist bli mycket längre än om man tagit den vila, som kroppen behöver för att läka ut sjukdomen.
Efter feber, halsont och hosta kommer oftast en period med snuva. Om febern och allmäntillståndet är bra, kan man starta upp träningen med lätt träning. Inga långa eller tuffa pass, och bra kläder för att inte riskera bli kall under eller efter passet.
Lugn löpning kan för många upplevas som att det hjälper snuvans väg ut ur kroppen. Men viktigt är givetvis att man inte översätter sitt halsont, feber och andra osäkra tillstånd till snuva. Utan lugn löpning med snuva gäller bara om allmäntillståndet verkligen är bra!
Först när snuvan är borta helt kan man dra igång lite tuffare träning igen, även om stegringen till ”normal träning” måste anpassas efter hur långt träningsuppehållet var.
Genom att stegra träningen rätt, kan man komma tillbaka relativt snabbt om uppehållet inte varit längre än 1-2 veckor.
En bra uppstart kan bestå av lugna och relativt korta distanspass och sen efterhand snabbare löpning genom fartlek, där arbetsinsatsen helt styrs av känslan. Viktigt att uppstarten även innehåller regelbundna vilodagar, så kroppen får chans att bygga upp, då de första passen oftast ger mer träningsverk och muskelnedbrytning än normalt.
Har man långpass i sitt schema och missat långpasskontinuiteten under sjukdomsperioden, kan det vara bra att minska första långpasset med 4-5km jämfört med det längsta pass man körde innan sjukperioden. Träna aldrig igen missade pass, utan acceptera att man får börja om på nytt, med vetskap om att man snart är tillbaka!
Men det bästa är ändå att hålla sig frisk, så slipper man starta om!