Den som höjer sin tröskelnivå från till exempel 4.15 min/km till 4:00 hinner nästan en kilometer längre på en timme och bör även kunna springa en mil minst två minuter snabbare. Dessutom tränar man förmågan att springa länge på en inte helt behaglig nivå. Det ska vara jobbigt, men kontrollerat.

Minst lika viktigt är att man skärper den mentala förmågan genom att lära sig att hålla fokus på att ligga på precis rätt nivå. I bästa fall ger det också en lektion i fartkänsla. Den erfarne snabbdistanslöparen ska kunna hitta rätt ansträngningsnivå utan att behöva titta på en klocka eller pulsmätare.

Löpekonomin blir också bättre när man springer i tävlingsnära farter. Kroppen anpassar steg och hållning - gärna med benägen hjälp av den medvetne löparen! - efter det högre tempot.
Som jag nämnde tidigare bör man ha sprungit så pass mycket att man klarar av en mil på en timme. Är du redan där är fartlek och snabbdistans lämpliga introduktioner till löpning i högre hastigheter.