Ragnar coming home
Om en vecka är jag på väg hem från Ragnar White Cliffs. En stafett som pågår i cirka 30 timmar. Och hur galet det än verkar så, jo, jag kommer springa utklädd till vikingabrud.
Ragnar Relay är verkligen ett stafettäventyr utöver det vanliga. Redan förra året var ett gäng av mina kollegor över till Dover för att kika på och delta i evenemanget - men då hade jag ingen möjlighet att föja med. Vi på Marathongruppen kommer att ta äventyret till Sverige nästa år Ragnar Lake Mälaren.
Men nu ska vi alltså över ett gäng på 10 personer, (kollegor och några vänner.) Vi startar på lördag morgon och springer tre sträckor var (en i taget) under totalt cirka 30 timmar. De flesta pimpar sina bilar och klär ut sig - och vi kör på temat Ragnar coming home - eftersom Ragnar är en Skandinavisk viking som vi tar tillbaka till Skandinavien - hänger du med.
Jag kommer springa totalt 20,6 kilometer uppdelat på tre sträckor. Distanserna känns överkomliga trots att jag är otränad. Jag får ta det lugnt helt enkelt. Det som känns mest spännande är mitt andra pass - 11 km som jag får springa mitt i natten med pannlampa. Ja, och så kommer det kanske inte kännas helt bekvämt att springa utklädd till vikingabrud, även om det bara är de första 6 kilometerna.
Jag är så peppad och sugen på det här äventyret som jag tror kommer bli otroligt roligt, fnissigt, men också jobbigt. Och jag kommer absolut berätta mer efter nästa helg - då kommer en utförlig rapp ort.
Skulle tro att det här påverkar min träning lite under veckan - jag kommer styra om några pass. Men träningsmängden lär ju bli minst som enligt programmet. Lite flexibilitet måste vara tillåtet.
Jag vet att det inte riktigt hör hit. Men idag är det min födelsedag, och då bestämmer jag :) Idag har vi varit och hälsat på valparna. 11 stycken, och en av dem kommer bli vår. Det kan hända att du just nu tittar på lilla Yra. Den 16 oktober flyttar Yra (om det nu är denna tjej eller någon av de andra) hem till oss. Kärlek!