Idag fick jag tvinga mig ut på löprundan trots den vackraste hösten ever. Och trots att hösten är den skönaste årstiden för löpning om du frågar mig.  Sociala medier översvämmas av färgmättade löv, och jag är inte sämre - det går ju inte att låta bli. Men idag var det svårt att ta sig ut. Anledningen är Yra. En 8 veckors Flatcoated Retriever som flyttade hem till oss igår. Så du förstår - det var inte helt enkelt att slita sig.

Men valpen då. Ja, hon är ju världens finaste såklart. Hon flyttade från sin mamma och 10 syskon igår, ändå är hon hur cool som helst. Hon snosar runt här hemma, leker, äter och sover massor. Och vad jag längtar tills hon är tillräckligt stor för att föja med på en runda. Men det tar ett år i alla fall. Idag fick jag istället en hejdå-puss innan jag gick och Yra hängde med min dotter Edith.

Det blev 8 kilometer i lätt kuperad terräng, både asfalt och skogsväg. Så skönt. Och som alltid när jag springer i skogen tänker jag att jag måste göra det oftare. Framförallt måste jag springa mer backar - och bli starkare i benen.

Dagens fina runda i Grimstaskogen

Sprang i förra årets ASICS Stockholm Marathon-sko, DynaFlyte. Riktigt, riktigt skön. Blir bra till alla långpass med TSM Running.

Och gissa hur mysigt det var att komma hem till den här sötnosen!