När Susanne och Rune satte upp sitt tält på tisdagskvällen hade de avverkat 277,7 km sedan de lämnade Monte Gordo i södra Portugal 52 dagar tidigare. Det innebär att två tredjedelar av löparäventyret är avklarat.
– Det känns lite tråkigt att det börjar ta slut. Efter Tyskland är det bara Danmark och Sverige kvar, säger Susanne.
– Vi pratade om det här idag och skämtade om att ta färjan över till Storbritannien för springa där ett tag.

Den första dagen i Nederländerna har bjudit på lätt löpning:
– Vi har sprungit 61 km idag. Det har varit helt flackt.
– Vi har passerat stora odlingar av lök och potatis. För första gången har jag sett en hel åker med rabarber.

Svårt hitta plats för att sätta upp tältet
De senaste dagarna har Rune och Susanne tältat på campingplatser i Belgien och Nederländerna. Det var annorlunda i norra Frankrike förra veckan:
– Vi hade problem men några bönder under de sista dagarna i Frankrike. Eftersom vi springer på småvägar kommer vi ofta till trakter som inte lockar några turister.
– Vi sprang genom ett flackt landskap. Där fanns ingen skog, bara åkrar så lång man såg.
– I de små byar vi kom till frågade vi efter hotell, vandrarhem eller bed and breakfast, men det fanns ingenting.
– När klockan var 22 började det bli mörkt och vi var tvungna att hitta ett ställe att sätta upp tältet. Vi valde ett område där marken inte odlades och slog upp tältet innan vi satte oss ned för att äta den lilla mat vi hade med oss.

Bad oss att försvinna
– Då kom en bil i full fart. Föraren körde av vägen och svängde in rakt mot oss. Man kände att han var förbannad.
– Han var väldigt upprörd och sa åt oss att försvinna.
– Vi försökte förklara, men varken Rune eller jag kan speciellt mycket franska. Rune ringde upp en person han känner som pratar franska för att be honom att förklara.
– Men vi fick fortfarande inte tälta på bondens mark. Däremot hade han inget emot om vi slog upp tältet på grannens mark, så vi flyttade tältet 500 meter.
– Då kom en ny bil farande och vi blev lite nervösa. Men den här markägaren bara vinkade åt oss.
– Nästa natt hade vi liknande problem.

Rune och Susanne passerade bergskedjan Pyrenéerna innan de nådde Frankrike, och de passerade ytterligare en bergskedja – Ardennerna – innan de lämnade landet.
– Frankrike slutade som det började, men berg.

Bara 26 km på Mors dag
Mors dag i söndags blev en annorlunda upplevelse för Susanne som för första gången på två månader fick träffa sina tvillingsöner Kalle och Erik som flugit till Belgien för att springa 5 000 m i en friidrottstävling i Lorkern.
Kalle och Erik siktar på att kvalificera sig för junior-EM.
– Vi sprang 26 km till Genk och tog sedan tåget i fyra timmar till Lorkern. 26 km är den kortaste dagsetappen hittills, men det var det värt att få träffa Kalle och Erik. Det var min present på Mors Dag.
– Nästa dag tog vi tåget tillbaka till Genk där vi åt en pizza. Sedan sprang vi 46 km.

Under de 52 senaste dagarna har först Rune och sedan Susanne haft problem med lättare skador som tvingat dem ta det lugnare under några dagar. Den senaste veckan har däremot allt gått enligt planerna
– Ingen av oss har ont någon stans. Vi är faktiskt lite förvånande, berättar Susanne.
– Jag har haft ömmande hälsenor i ett och ett halvt år innan vi började springa. Nu känner jag inget alls. Det kan bero på att Asics-skorna passar mig bra. Tidigare har jag provat andra skor som kanske inte alltid fungerat för mig.