De gav sig iväg österut på den helt flacka vägen mot Villa Real. Där tog de färjan över Guadiana-floden som utgör gränsen mellan Portugal och Spanien – det är inte tillåtet att springa på bron som går över floden.
Från Aya Monte på den spanska sidan sprang Susanne och Rune norrut, mot den lilla staden Los Castellelos i södra Spanien som är målet för den första dagens löpning. Där gäller det att hitta en lämplig plats för att sätta upp det tält som Susanne och Rune har med sig och som de räknar med att sova i fem-sex nätter i veckan.

– Det kändes häftigt när vi lämnade Monte Gordo, berättar Susanne via mobiltelefon från den lilla byn Villa Blanca där hon och Rune äter lunch; tonfisksallad och öl för Rune och vatten för Susanne.
– Vi har hållit lugn fart. Det har inte alls varit jobbigt så här långt trots att det är varmt.

För den professionella äventyraren Rune Larsson är en långlöpning på 400 mil ingen nyhet – han har tidigare sprungit tvärs över USA.
För Susanne Johansson är löpningen genom Europa något helt nytt. Hon har aldrig sprungit 35 mil på en vecka. När hon tillhörde landslaget för c:a tio år sedan handlade träningsdosen om 13–15 mil i veckan.
I höstas sprang Susanne och Rune 14,5 mil vid en träningstur under en weekend.

- Jag tänker inte på att vi har 400 mil framför oss, förklarar Susanne.
– Jag tänker istället på att vi ska springa fem mil om dagen, och det ska jag klara av.
– Det blir en ny upplevelse för mig. Jag har ingen aning om hur kroppen kommer att kännas om en vecka.
– Jag räknar med att jag kommer att ha nytta den yoga-träning som jag genomfört i vinter. Jag ska köra yogaövningar varje dag för att behålla smidigheten och för att få mer energi.

Susanne och Rune, som har med sig all sin utrustning i en babyjogger, räknar med att springa fem timmar om dagen, en mil i timmen. Trots att utrustningen är hårt bantad väger babyjoggern drygt 30 kg.

Så här räknar Susanne med att hennes dag ska se ut de närmaste månaderna:
Efter frukost planerar hon och Rune att börja springa vid 9-tiden på morgonen. De springer ett par timmar, med två pauser för mellanmål, innan det är dags för lunch. Sedan ytterligare ett par timmars löpning på eftermiddagen, med pauser för mellanmål, innan det är dags för middag.
Det gäller att äta tillräckligt mycket för att få i sig den energi som krävs för att klara av fem mils löpning om dagen. Och det gäller att dricka ordentligt – det kan lätt bli över 30 grader under dagarna de närmaste månaderna.
– Jag måste få i mig tillräckligt mycket. Jag blir ilsken om min blodsockerhalt blir för låg, säger Susanne.
Mat och dryck måste hon och Rune skaffa längs vägen. Det finns inte plats för detta i babyjoggern.

– Blir det jättevarmt får vi ta det lugnare mitt på dagen och springa på kvällen istället, kommenterar Susanne.
– Skulle någon av oss få problem får vi korta av dagsetappen lite, men jag hoppas att vi aldrig ska springa mindre än ett maratonlopp (42 km) om dagen.

Susanne struntade i kolhydratladdning inför löpningen från Monte Gordo till Halmstad. På lördagskvällen åt hon en avskedsmiddag med sin man Ingemar.
– Det blev två köttbitar och pommes frites, och sedan glass till efterrätt.
Susanne räknar inte med att se Ingemar igen förrän om två månader då han ska möta Susanne och Rune i Holland för att lämna över ny löparskor och annan utrustning som behöver bytas ut.

Susanne hoppas vara hemma i Halmstad igen den 29 juni.

• Susanne redo att springa 400 mil