1.15.00 i helgen och solklar vinst! Grattis! 
- Ja! Det var ju över förväntan. Det var ju två som bröt (anm. Carolina Wikström och Sanna Mustonen). Egentligen gick jag ju bara för tid så vinst blev ju något oväntat men väldigt skoj så klart. 

Du tränar i Uppsala, vilket i denna podden är känd som staden där det alltid blåser, var det en fördel för helgens halvmara?
- Haha jo, man blir ju lite härdad. Det blåser alltid åt nått håll där så det var inget konstigt när man kom till Jordbro. 

Berätta om loppet, hade du någon att gå med? 
- Planen var 1.15 och jag visste att Sanna och Carolina skulle sticka iväg för snabbare tider än så. Initialt gick jag med Charlotta Andersson som siktade på något liknande som jag. Vi hade hjälp ett tag med fick också sällskap av maratonkillarna som gick för 2.30. Sen så låg jag med dem och försökte utnyttja deras ryggar så gott det gick, vet inte vad de tyckte om det men det var bra för mig i alla fall. Jag tycker verkligen jag fick ut i princip allt. Det är jobbigt i början när man känner att det redan är jobbigt efter några kilometer. Men sen fick man ta de mentala stöttningar man kunde. När någon bröt eller man gick ifrån, då blir man lite starkare. Jag tycker man kan se på alla bilder från loppet att det inte var så skoj, inga bilder man skulle använda som profilbild i sociala medier direkt. 

Du har gjort en fantastisk resa det senaste året med riktigt fina framsteg. En annan sak som är häftigt med dig är att du inte räds de längre sträckorna fast du fortfarande är så pass ung. Känner du redan nu att du vill satsa mot halvmaraton och maraton? 
- Långa sträckor kommer mycket mer naturligt för mig. Jag har ingen direkt naturlig snabbhet, maxar jag 200-metersintervaller så går de inte så fort. Jag har lättare att bli bättre på långa sträckor och tycker även att det är roligare. Sen kommer jag fortfarande vilja springa bra på sträckor ned till 5000 meter, sen kommer jag nog testa ett maraton i år också. 

Du sprang 2019 5000 meter på 18.19 och 2020 på 16.38 . Du tog SM-silver förra året på halvmaraton och gjorde landslagsdebut. En riktig raketutveckling, vad hände? 
- I slutet på 2019 kom jag in i en bra träningsperiod, jag fick fint flyt och höll mig skadefri. Jag ökade mängden väldigt snabbt, kanske snabbare än vad man brukar rekommendera, men kom då upp i ett snitt kring 10 mil under 2020 (och då hade jag ändå några veckor där jag inte sprang alls). Det var jag inte i närheten av förr. Att jag kunde springa ordentligt var nog den största faktorn. 

Vi följer dig på Strava och där kan man notera att det händer väldigt mycket grejer, dels springer du ju men det är även en hel del alternativträning. Är detta för att du inte kan springa så mycket som du egentligen skulle vilja? 
- Jag vill träna väldigt mycket, och jag vet att jag inte tål så mycket som jag egentligen skulle vilja. Därför lägger jag in en del alternativt. Jag har faktiskt inte kört så mycket crosstrainer utan det har mest varit cykel. Nu när jag inte har varit skadad är det lätt att jag övergör löpningen så det måste jag skärpa till mig med denna veckan. Kan säga att jag är lite sliten lite överallt efter halvmaran. Jag har en tränare som heter Nisse och vi har en väldigt bra dialog där vi avgör väldigt mycket för dagen efter hur det känns. Känns det bra kör jag lite mer, känns det lite sämre så lägger vi in alternativt. Jag har inte kört så mycket superhårda pass utan det har varit mer fokus på tröskel för att inte slita för mycket. Nu har jag snittat 13 mil i veckan sedan mitten av mars. 

En annan sak som du pratat om är att du ibland får pulsrusningar, vad är detta och hur yttrar sig de? 
- Jag gjorde ett arbetsprov med EKG och då lyckades jag få denna pulsrusning i en timme. Jag ska träffa en läkare nu i juni och hoppas då få mer klarhet i det. I Söndags såg jag att något inte stämde med pulsen. Jag kan ligga normalt och sen kan jag helt plötsligt ligga 20 slag över vid samma ansträngning och intensitet. Det ger med sig ibland men ofta måste jag stanna för att det ska släppa. Det är lite läskigt men känslan är inte att jag tar ut mig mer utan att hjärtat bara gör sin egen grej. Om jag kör tröskel på löpband kan jag ibland få det och då ligger jag över min maxpuls utan att det känns som att jag håller på att dö. 

Varför blev det löpning för dig? 
- Jag vill bli bra på löpning. För att bli bra så måste jag träna mycket. Jag tror att jag gillar att det är jag själv som bestämmer vad resultaten ska bli. Det hänger på mig och min prestation. Det passar mig. Det är hemskt på många sätt, samtidigt blir man väldigt glad efteråt när man har presterat. Den känslan är svårslagen. Jag har kört fotboll när jag var yngre och det var också kul, men jag gillade alltid det individuella resultaten i löpning.

Det finns många beröringspunkter med Carolina Wikström, du tränar med din mamma, pluggar till läkare och är väldigt duktig. Känner ni varandra? 
- Haha ja en del likheter. Jag har inte haft jättemycket kontakt med Carolina, givetvis snackar vi på tävlingar och så. 

Hur sätter du mål? Är det för karriären eller för stunden? 
- Det där är lite svårt. Jag tror att jag är ganska kortsiktig, jag tänker oftast för året. Det är klart man tänker på vissa saker man vill uppleva men oftast är det ett år i taget. I år ska det förhoppningsvis gå ett U23-EM på bana i Bergen och där skulle jag vilja kvala på 10 000 meter. Sen vill jag gärna köra SM på väg, jag gillar de snabba skorna, de är roligare än platta på bana. Sen ska jag köra två fjällopp också, Salomon 27K och Kia Fjällmaraton med en veckas mellanrum. Sen vill jag givetvis köra en del banlopp och Stockholm Marathon ligger ju ganska rätt i tiden i år också...

Finns det några karriärlärdomar som du kan skicka med till andra löpare? 
- Jag tror mycket som gjorde att jag inte blev så skadad 2019 var att jag verkligen började med foamroller och stretchning. Jag tog återhämtningen på allvar! Det hjälper! 

Hör hela intervjun med Linnéa i det senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne.