Att springa långpassen tillsammans är ett socialt sätt att liva upp långpassen. Här ett långpass med löpargruppen TSM Runinng i Stockholm.
Ibland kan det vara väldigt svårt att övertyga sig själv om att ta ge sig ut på flera timmars löpning. Trötthet, mörker, kyla, dåligt väder, lockande erbjudanden om att göra något annat kan alla sätta press på motivationen.
Den som sprungit i många år kan få allt svårare med oglamorös träning som inte ger samma kickar som för nybörjaren. Den senare kan hämta inspiration från att varje långpass är en ny utmaning, kanske ett nytt rekord. Här är några knep för att bekämpa monotonin:
Spring med andra. Tiden flyger iväg när klockan inte är din ende följeslagare (då tenderar tiden att gå oerhört långsamt). Men förvandla inte grupplöpningen till en tävling! Håll dig till det som du har planerat. Om någon gruppmedlem är starkare än de andra kan han fortsätta en stund i högre tempo eller tvingas springa i eländigare terräng (till exempel i snö när de andra springer på plogad väg under vintertid) eller springa extrarundor.
Spring inte alltid samma rutt. Byt färdriktning på rundan eller ta dig till en ny plats.
Överväg att lyssna på en bok, om du inte springer där det är trafik, men missa inte heller den upplevelse som naturen skänker.
Simulera tävlingssituationen (när loppet närmar sig) genom att starta passet på samma tid, springa i samma kläder och skor, äta samma frukost, inta samma sportdryck. Ja, allt utom att bära nummerlappen och givetvis på en kraftigt reducerad sträcka. Den som är i Stockholm kan till exempel springa ett av de två maratonvarven.
Ta dig till en näraliggande tävling och spring igenom banan innan loppet startar. Utnyttja utplacerade km-skyltar till att avläsa farten.
