- Jag är uppvuxen på Öland och ju äldre jag blir desto mer förstår jag att det har format mig. När jag föddes 1975 fanns det inte så mycket att göra och än mindre där. Hela min familj är naturälskande och vi har alltid befunnit oss ute i naturen. Landskapet på Öland är väldigt öppet, kargt och man har havet var man än är. Min pappa var sjöman och det tror jag har gjort att jag har fått en stark kärlek till havet inte bara i blodet utan också genom hans uttryck och hur han valt att leva. Vi har fått resa runt jorden och tack vare pappa har jag skapat en upptäckarlust. Han är uppvuxen på Norra Öland där det inte finns någonting och ändå bestämde han sig att han ville ut och se världen. Var fick han det ifrån?, reflekterar Sofia. 

“Att gå inåt, att stanna upp och faktiskt våga ha det lite kalt i livet” - Sofia Sivertsdotter

Med en blick oftare framåt än bakåt tog hon sig som ung till många främmande platser.  Efter att under 20 år definierat Stockholm, Skåne, London, Barcelona, Brasilien och Nya Zeeland som sina hem i perioder, är hon idag tillbaka i Kalmar där hon bor med sin familj. Kontrasterna genom livet har gett henne ett omedvetet större växande och en djupare självkännedom. 

-Jag kan känna att min son får växa upp på en fantastiskt trygg plats, nästan som en skyddad verkstad. Kalmar är en välordnad stad och det finns knappt någon kriminalitet. Vi får väl skicka ut honom i världen när han blir lite äldre, skrattar Sofia.

- Jag känner en tacksamhet över att jag fick växa upp på Öland och på en plats som kom att betyda mycket för mig. Ofta har jag åkt till andra platser enbart utifrån att jag får en stark känsla av att dit vill jag. Tanken har sällan varit så klar utan jag har snarare gått på min intention och följt mitt hjärta.

NÄR RESAN TAR EN PLÖTSLIG VÄNDNING

När Sofia var så ung som 22 år, fick hon en cancerdiagnos.Cancerdiagnosen var malignt melanom, en tunn och tidig tumör som opererades och inte krävde ytterligare behandling.

-Jag var inte nära döden rent fysiskt men det var känslomässigt en knäpp på näsan. Jag har en före och efter upplevelse från den perioden i mitt liv. Innan var jag obrydd och reflekterade nog inte så mycket eller frågade på djupet hur jag mådde eller vad jag ville.

Såret var inte bara fysiskt, utan hade klamrat sig fast inuti själen och blev starten på ett helt nytt liv. Sofia började att gå på djupet med sin livshistoria och hämtade ny kunskap genom psykologiska och filosofiska böcker.

-Jag kände ingen styrka inifrån. Så fort jag bara fick ont i benet så blev jag livrädd. Jag är faktiskt väldigt tacksam idag att jag var så rädd för det tvingade mig att gå så djupt som jag ändå gjorde. 

Genom terapin och sin egen personliga utveckling, öppnades det upp en nyfikenhet, en drivkraft, till att vara en vägledare för andra. Vi reser nu tillbaka till USA - ett par år efter millennieskiftet och Sofias första utbildning till livscoach. 

-Det var likt terapin, fastgenom ett handlingsinriktat lösningsfokus. Därefter startade jag ett eget företag som wellness coach, samtidigt som jag arbetade på Sports Club i Stockholm.

Sedan kom yogan in i livet och gav henne en annan dimension på fysisk träning. Hon inspirerades av en rörelseform med en historia, en filosofi med djupa rötter och en koppling till själen. 

-Jag hittade en grundning i kroppen med hjälp av yogan. Yogan har varit en stor del av mitt liv och är fortfarande, men utförandet ser olika ut beroende på hur mitt liv ser ut, utifrån vilka åtaganden jag har och vad kroppen behöver. Jag har nästan alltid en plan för vad jag skall göra men den utvärderas och är föränderlig. Skriver jag mycket en period vill jag inte göra yin yoga utan hellre ut och springa, berättar Sofia. 

SOFIAS STRIMMOR AV LJUS

Sofia möter allt som oftast, morgonens första timma med löpning. Att låta kroppen och själen vakna innan ljuset går upp ger henne närvaro genom hela dagen.

-Jag brukar också meditera en stund, eller försöka läsa något varje morgon, om så bara en sida.  Jag läser mest själslig litteratur och poesi, texter som kan läsas om och om igen med nya bottnar. Martin Luther King, Lennart Sjögren, Maya Angelou, Dag Hammarskjöld och Pär Lagerkvist är några författare som jag återvänder till. Jag uppskattar verkligen äldre litteratur och köper mina flesta böcker på antikvariat, säger Sofia. 

DRIVKRAFTEN INIFRÅN OCH KÄRLEKEN TILL ORDEN

- Språket är ett sätt att kommunicera, ett sätt att uttrycka. Det finns alltid lärdomar och ett budskap i en bok .Man kan måla med språket och få nya dimensioner och nyanser av sig själv genom att få ta del av någon annan. Varje människa jag möter eller varje plats jag besöker ger mig en gåva. Det ger mig en gåva, något nytt som jag inte känner till. Möten fastnar under huden och på cellnivå tror jag att man minns dem hela livet. Möten med andra är som en hamn för att vara människa, speciellt om man talar om ämnen som vågar sig under ytan, reflekterar Sofia.

När Sofia skriver vänder hon sig ungefär till samma plats som när under morgonens meditation. En plats, som alltid finns nära. Ett inre rum där hon får utrymme att sätta ord på diffusa tankar. 

-Jag är ganska “lurvig” när jag skriver, men jag uppskattar det. Det landar så olika hos varje läsare. Det ligger väldigt starkt i mig att jag ska skriva böcker. Jag älskar att skriva och känner att jag knappt har börjat. Min allra första bok skrev jag tillsammans med Carl Lindeborg för tio år sedan. Den boken, den bara blev. Han arbetade också som coach vid den perioden - och vi satt och pratade om varför vi människor har de problem vi har. Vårt svar blev rädsla. Resultatet blev boken Modig - vilken handlade om hur man blir fri från de vanligaste vardagsrädslorna. Strimmor av ljus är en bok med samlade bloggtexter som klienter bad mig att trycka upp. Jag märkte hur mycket jag tyckte om den entreprenöriella processen, att göra allting själv. Jag älskar att skapa och jag älskar att bygga från grunden, berättar Sofia. 

Vi diskuterar kraften i skapandet och var orden kommer ifrån. Sofias känsla är att den kreativa kraften kommer från upplevelser, erfarenheter och möten - men också från en djupare plats som inte går att sätta ord på. När hon skriver gör hon det utifrån förnimmelser, känslotillstånd och utan tankar på var och hur orden ska byggas eller landa hos mottagaren.

-Den första fasen i skrivandet handlar för mig om att skapa en form för det som vill skrivas. Sedan häller jag ur mig ord och tankar i den form jag har skapat och därefter redigerar jag. En fas som blir längre och längre och som rent faktiskt inte har något slut. Det går alltid att förfina och fördjupa och det kräver en acceptans och förlåtande attityd gentemot sig själv och orden, då man några veckor efter tryck alltid hittar saker som man vill ändra i texten.

SKILLNADEN PÅ TANKE OCH KÄNSLA 

- Kärnan är att veta vem man är och också veta varför man är här och vad man vill göra. 

Skulle jag gå på min magkänsla hela tiden så skulle det inte bli bra, för jag är verkligen en känslomänniska. Men jag har träningen, naturen och andra verktyg i mitt liv för att behålla en stabil energinivå. 

Det handlar om att gå inåt, att stanna upp och faktiskt våga ha det lite kalt i livet. Att våga vara själv och spendera tid på egen hand. Att våga ta bort aktiviteter, prylar och appar som tar plats i livet.

-Om jag inte tar hand om min trädgård så växer det igen, plötsligt har det gått en vecka och jag har inte fått gjort det jag ville. Att leva i enkelhet, att skala bort, att rensa och göra sig av med det som tillhör det förflutna och som inte är sant eller rätt längre, är en grundsten i livet, reflekterar Sofia och fortsätter:

- Innan man skalar av tror jag inte att man kan se klart vad man behöver och vad man värdesätter högst. Vad är allra viktigaste i mitt liv? Jag tror att alla bär på en känsla av vad vi är menade för att göra och jag tror att det är viktigt att våga lyssna på den. Jag tror att vi alla är kanaler för det budskap som vi kom till jorden för att dela med oss utav, förklarar Sofia. 

ATT RENSA BORT BRISTEN PÅ FOKUS OCH DISCIPLIN

- När jag tappar fokus är det första jag försöker göra att boka av och skapa en dag som helst är helt tom. Det första jag gör då är att beta av praktiska saker som mail och städning. Därefter tar jag ett vitt papper och skriver upp det som ligger och skaver. Det handlar ofta för mig om att tighta till mina dagliga ritualer, att börja läsa eller att meditera om jag har börjat slarva med det. Jag älskar kombinationen djup och driv och mår väldigt bra av handling. Jag tycker om att städa, det ger rena energier. Renhet och enkelhet är viktigt för mig - och att “bygga staket runt mina vackraste blommor”, det som är allra viktigast. Staket i form av gränser och dagliga ritualer som vattnar blommorna och klipper gräset så att det inte växer igen. På ett sätt är livet en ständig resa av skalande och rensande för att sedan kunna se det viktigaste i livet klart och inte bli överväldigad, känna stress eller få ett splittrat fokus, reflekterar Sofia

INNEBÖRDEN AV ATT VARA I NUET

-Ibland har man många distraktioner och lockelser i livet - men känslan av att stå kvar i enkelhet och en sund disciplin ger ofta en långsiktig tillfredsställelse som överträffar kortsiktig njutning. Känslan av enkelhet och fokus är för mig fantastisk. Naturen är också oerhört viktig för mitt välmående och för att vara i nuet, precis som rörelse och musik. 

Acceptans är något som går hand i hand med tillit, tror Sofia. Tillit till att livet inte ger mer än vad vi klarar av och att det vi har på vårt bord just nu, det finns där av en anledning. Vi kan hitta lärdomar i toppar och dalar, upp och nedgångar. Acceptans kan också gå hand i hand med en vision. En strävan, som kommer att ta sin tid men där resan kan omfamnas av tillit, pålitlighet och sanning - snarare än plikt, prestation och stress. Sofia har många drömmar, samtidigt en trygghet i att hon aktivt har valt ett sätt att leva som redan nu ger så pass mycket utdelning att drömmarna inte behöver ta över nuet.

"Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta" – Sofia Sivertsdotter

-Jag skulle inte ändra så mycket även om någon satte in 23 miljoner på mitt bankkonto. Jag skulle fortsätta göra det jag gör i dag. Nu är jag mamma till en väldigt stor procent av mitt liv där min son är mitt främsta fokus och kommer att vara det i minst tio år framöver. Jag vill också förfina mitt språk och få möjlighet att skriva de böcker jag har på kö inom mig. Om jag får fortsätta skriva och vara i naturen - då är jag lycklig. 

-Nästan varje dag får jag kommentarer från läsare och det är det finaste som finns. Det är stort och ödmjukande att mina texter kan ge hopp och tillförsikt till andra. "Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta", en rad ur boken Strimmor av ljus, verkar tala till många. Jag tror att det är för att vi alla vet att vi har en blomma inom oss som vill och är menad att prunka. Att förneka den eller att trycka ned sig själv är betydligt värre än att vara rädd för Jante, säger Sofia. 

När förmiddagssolen går upp och lyser igenom den gråa himlen skall Sofia fortsätta att tillbringa sin dag med sin son och så som hon själv lever som hon lärt - genom att vara ute i naturen och upptäcka. Det har varit ett möte som handlar om att möta sig själv, att våga se inåt och att hitta styrkan därifrån för att med passion och kraft - möta sina drömmar. 

FAKTA:

Namn: Sofia Sivertsdotter

Bor: Kalmar

Född: 1975

Bästa smultronställe på Öland: Jordhamn, Ottenby, Bödabukten, Neptuni åkrar. 

Vad/Hur springer du när du springer: Tidigt på morgonen, helst i skogen, med podd, musik eller i tystnad. 

Lever efter: Tron på att göra det bästa i dag så att morgondagen får större chans att glimma.  Och så tror jag på icke-våld i alla former. Jag är vegan, skulle aldrig köpa leksaksvapen till min son och hoppas att Sverige inom min levnadstid slutar exportera vapen.

En plats du gärna besöker igen: Nya Zeeland, Rio De Janeiro och alltid USA. Men jag är väldigt nära ett beslut att helt sluta flyga, så nu blir får jag chans att upptäcka mer av Europa. 

En plats du gärna springer på: Varsomhelst i naturen där jag får andas frisk luft fri från avgaser. 

Skribent: Sara Holmgren