Jag möter Peter Fröberg. Sedan 80-talet har han varit coach i friidrottslandslaget under OS, VM, EM och mental tränare till landslagsmän i friidrott likväl hockey. Han var den svenska häcklöparen Robert Kronbergs vägledare sedan 12 års ålder och har själv, ett svenskt mästerskapsguld i stavhopp. Idag blandar han sin tid som personlig tränare åt motionärer och sommarmånaderna fylls med fysträning för svenska professionella hockeyspelare från NHL och andra ligor. 

En vecka innan vi ska träffas skickar Peter gps-koordinater som nu lett mig till Friskis och Svettis i Västra delarna av Göteborg. Det är den 15 e april och hårda eftermiddags-vindar blåser in från kusten. Jag promenerar från Frölunda Centrum och förbi 8-vånings betonghus från 60-talet, där det känns som att tiden har fastnat i det förflutna. Den nybyggda parken mellan husen och barnen som klättrar på containrar och ropar glatt “Hej hej” ger färg och nytt liv mot den grå fasaden. Jag går in genom glasdörrarna till gymmet, ser Peter packa ihop sin dator och snabbt drar han ut en lång sladd från väggen. Jag träffade Peter första gången 2014, när vi arbetade med ett 3D-verktyg för att mäta rörelsemönstret hos en löpare. Den perioden gav förändrade perspektiv och drev generellt en utveckling mot att titta och förstå hela kroppens funktion, än enbart fotens belastning. 6 år har gått och mötet genomsyras av det avtryck Peter lämnade efter sig och likt barnen på gården har hans drivkraft och energi skapat nyfikenhet att hjälpa människor till utveckling, inifrån och ut, uppifrån och ner. Genom entreprenörskap och individuell coachning ser han som sin viktigaste uppgift att ge människor möjligheten att själva växa till den de vill vara, genom lärandet av sig själv och sin egen kropp.

onsdag 15 e april 14.08

“Det är länge sedan jag upptäckte och blev inspirerad av texten”, säger Peter och när minnet kastar sig tillbaka, inser han vad Champagnegatan har betytt för hans ledarskap; 

 - När de aktiva är på väg ut ur champagnegatan, väntar jag alltid för att se hur de löser det själva. Om man löser det själv - att putta sig tillbaka till processerna, utvecklas man mentalt och som människa.  Man blir sin egen entreprenör. Skulle man ta bort fokus på människan skulle jag inte vilja vara tränare, reflekterar Peter. 

Han målar upp ett träd som en affirmation för att förklara en träningsprocess för mig på ett enkelt sätt. Trädet, är entreprenören och människan och för att trädet ska kunna växa och stå kvar även när det blåser och saker runt om förändras, behöver det starka rötter att luta sig tillbaka på. “Rötterna är som att ha en god värdegrund att stå på. Grenarna är träningsprocessen och tävlingar. Löser man rötterna och trädet så kommer grenarna att växa av sig själv” säger Peter mjukt och ger sken för en inneboende drivkraft att hjälpa människor och verkar ha en genuin uthållighet att inte se målet före människan. 

 - Jag har en liknande affirmation fysiskt också, där koordination och funktion är en del av rötterna och stammen är uthålligheten för att orka träna. Snabbhet och styrka är grenarna, och ofta börjar man där uppe istället för att först jobba med rötterna och se till så att de är friska. Därefter kan man fortsätta där uppe, säger Peter och mellan raderna skiner hans nyckelord igenom. 

 - Balans, stabilitet och därefter, kan man ta fart. Ofta börjar jag beskriva det fysiska trädet innan jag börjar med det mentala, då förstår man det mentala bättre, säger Peter

EN VATTENGRAV FYLLD MED CHAMPAGNE

Efter OS i Sydney år 2000 skapade Sveriges Olympiska Komiteé ett coachprojekt för att genom sitt stöd och med sin kunskap utveckla coacherna. Det var ett projekt med strävan att skapa bättre förutsättningar för svenska friidrottare att ta medalj under OS i Aten 2004 och att tränarna liksom de aktiva, skulle bli mer förberedda på att klara av mentala distraktioner. Det blev ett projekt där människan och idrottaren flätades samman och 2004 blev ett år där fysiska, psykologiska och sociala faktorer kopplades samman och vattengraven på Atens Olympiastadion i en vild fantasi, bubblade av champagne. 

 - Projektet handlade om att kunna se helheten av människan, va?

 - Ah. Absolut - det var en jättestor del. Men jag kan bara säga det, säger Peter och hämtar andan. 

 - När vi coacher, satt vid frukostbordet och pratade på ett mästerskap - då handlade det om mer mänskliga frågor, vi gjorde medvetet utflykter till mer kulturella grejer för att vi skulle kunna se människan mer och inte bara “hur fort sprang du igår, hur gick det där?” Vi försökte få bort det. De aktiva lärde också känna oss tränare och det byggdes upp ett förtroende. Man visste lite mer om dem. Inte bara att de var en resultatmaskin - utan vilka de var gifta med och så, säger Peter och lyfter en viktigt aspekt för att skapa en god kultur i en grupp.

 - Till och med våra fruar och barn kunde vara med på ‘precamp’ vilket innebar att de blev mer medmänskligt. Fruarna hade en stor betydelse för de kvinnliga aktiva och även barnen gjorde att det blev mer avslappnat. Det kändes viktigt, framförallt för tjejerna eftersom det bara var manliga coacher. Får man bort allvaret är det lättare att prestera när det väl är tävling. Det blir mer här och nu, berättar Peter

DE URLYMPISKA SPELEN

I Sölvesborg, Blekinge föddes Peter den 11 September 1958. När familjen sedan flyttade till Fårösund på Gotland lekte han Olympiska spelen  med inspiration från Barna Hedenhös och boken “De urlympiska spelen”. Där, på gården vid familjens hus fick en femårings fantasi gro i berättelsen om den första internationella idrottstävlingen där grottmänniskorna tävlar i stavhopp mot de mer atletiska och vältränade egyptierna.

 - Jag älskade att läsa den boken. Det är lite komiskt för sen blev jag stavhoppare själv. Jag läste också väldigt mycket statistik och var intresserad av friidrott väldigt tidigt innan jag gjorde en egen karriär, säger Peter och berättar om en satsning som gav 5.10 meter i personligt rekord från 9 juli 1981. 

 - Jag hade viljan att göra mer, men jag hade haft problem med hälsenan länge och käkat mycket voltaren och tog kortisonsprutor. Det var en konstgjord andning som gjorde att jag kunde överleva några säsonger till, men det var inte hållbart. Då bestämde jag mig att jag skulle ta ett år uppehåll och sedan fortsätta som tränare, för jag älskar friidrott. 

Drömmar som startade på Fårösund vandrade vidare genom uppväxten på Lyckåvallen i Karlskrona och följde sedan med Peter när han vid 25 års ålder flyttade till Göteborg för att utbilda sig inom teknisk fysik, ett sätt att skapa förståelse för rörelsens logik. “Jag älskar att se när någon kan röra sig riktigt. Jag njuter av det” , säger Peter och det hörs att orden är motiverade av en drivkraft att skapa, så när IFK Göteborg ringde och ville ha honom som tränare - fanns inga tvivel att avbryta utbildningen och gå vidare till anställd tränare, något som var ovanligt i föreningar under tidigt 80-tal. 

NÄR KORKEN INTE TRILLAR AV

 - Under tiden i IFK märkte jag att de aktiva jag hade presterade på träning men inte på tävling och det ville jag göra något åt - man kan ju inte träna och göra det jättebra och sedan kan man inte förverkliga det?  Jag har försökt få de aktiva jag har hand om att bli så bra entreprenörer för sig själva, så att de kan utveckla och leda processen för att utvecklas som människa och idrottare, så som man gör i ett företag.  “Sara är chef över Sara AB” och hur bra chef är Sara över Sara AB? , säger Peter och tittar på mig.  

 - Tänker du förändring som en process kommer du att utvecklas snabbare och bättre. Då behöver du veta vem du är, dina rötter och var du står idag. Det var det som triggade mig till att utveckla mig själv inom mental träning och på den vägen formades tillslut “champagnegatan”, berättar Peter.

Nils Egil Rosenberg var på 90-talet en värdefull rådgivare inom friidrottens mentala frågor. Han författade bland annat boken “En mental träningslära för idrotten” vilken handlade om den felande länken i träningsprocessen. Han var också med och dokumenterade förändringar under coach-projektet mot OS i Aten och när Peter valde en utbildning i mental träning vid Örebro Universitet, var Nils Egil lärare och den person som kom att betyda mest för Peters fortsatta ledarskap. Nils Egil blev även Peters mentor vid Elitidrottsskolan, ett projekt tillsammans med Svenska friidrottsförbundet vilka samlade och stöttade juniorerna och deras tränare genom utbildningar inför stora mästerskap. Ett projekt Peter själv, ett antal år senare var med som utbildare.

 - Nils Egil var en livsfilosof. Han kunde ge mig svar på mentala frågor för min egen personliga utveckling. Han hade först lektion på dagen med min klass  i Örebro, där vi satt uppe länge på kvällen och pratade om det vi hade lärt oss på dagen. Sedan hade han också utbildning i Elitidrottskolans regi. Jag var verkligen priviligerad och fick en unik utbildning tack vare honom, säger Peter med tacksamhet i rösten.

PLOPP

Peter tänker tillbaka på den relation han hade tillsammans med häcklöparen Robert Kronberg. En spännande och utvecklande resa som formades av att sträva högt men samtidigt också av behovet att alltid rota sig tillbaka. “Ska man vara ärlig, var inte Robert världens största talang och att han kom dit han kom hade vi inte gjort utan det mentala” säger Peter med kärlek. Robert, tillhörde samtidigt världseliten i över ett decennium. Han var alltid bäst på mästerskap - genom fokus på det som händer här och nu och hängiven att ge av sig själv, fullt ut. 

 - Han hade inte tillräckligt mycket snabba muskelfibrer för att vara en sprinter egentligen. Vi fick fokusera på att träna på ett sätt som var ganska kvalitativt för att flytta över de långsamma fibrer till snabba. Då är det också svårare att vara uthållig när man driver det så mycket, men han förstod aldrig det. Jag fick tjata hål i huvudet på honom var och vartannat år, men han ville ha kakan och äta kakan. Han levde emotionellt, så jag fick hålla i honom mycket - men i och med att vi hade en lång relation ihop fanns ett konstnärskap genom alla våra processer redan från början. Han var perfektionist i sitt idrottsutövande, en riktigt nörd, en positiv människa. Att kunna vara med någon en lång tid är inte så lätt, det är som att vara gift med någon och vi kände på slutet att vi levde i ett dåligt förhållande. Vi var färdiga med varandra, säger Peter och viftar  med händerna i kors.

Helheten i Peters ledarskap är mental träning men utan att de aktiva egentligen märker det. Han kopplar  tankar från samtal som nu, direkt till träningsprocessen. “Märkte du det? Kände du av det där tillståndet, vad som hände där? Märkte du att du var avslappnad? Hur var det när du kom hit idag, när det blev såhär? Var det frustration och stress?”

 “Så att man hela tiden får dem att reflektera och förstå själva”, menar Peter.

 - Jag har ett väldigt bra minne från hur jag kände när jag gjorde mina egna stavhopp. Jag hade ingen egen tränare, men en bra förmåga att se hur andra rörde sig. Jag såg det inte bara med ögonen, jag såg det med känslor och genom det kunde jag få mycket mer information.  När man ska lära ut rörelser, är det viktigt att jag själv kan ta rörelsen in i min kropp. Jag kan känna hur du rör dig och ur det kommer det något som jag kan säga till dig, som inte bara är matematiskt. Det finns känslor och något konstnärligt i det som du kan ta till dig för att röra dig rätt och bli fri.  Det handlar om att man skapar ett mentalt tillstånd som bygger en teknik där kroppen kan röra sig fritt, ett tillstånd så att man flyger iväg.

 - Att sedan få se det, i sin fulla ändlighet vid stora idrottsprestationer är häftigt. Klart, det finns ju de som gillar att man ska kriga och att det ska göra ont och visst, kriget måste finnas där men jag går inte alls igång på det, säger Peter.

DEN SISTA DROPPEN

Fram till 2008 var Peter tränare inom friidrotten och därefter har entreprenörskapet formats av en nördig personlighet, en nyfikenhet och en vandring mellan mentala och fysiska processer men också en frustration över en utveckling som går för långsamt. Efter att varit borta från friidrotten ett par år, tog han en roll som elitansvarig på Västsvenska Idrottsförbundet. 

 - Jag retade mig på att det inte fanns testlabb i Göteborg och att det inte fanns några bra utbildningar. Det var då jag tog kontakt Qualisys och utvecklade verktyget för att analysera en rörelse i sin helhet. Nyfikenheten har drivit mig mycket och att gå utanför komfortzonen - jag har aldrig varit rädd för det. Men det är också en del i att jag tröttnat. Han höjer ena mungipan och säger:

 - När man är i de här nördiga lägen då mår man inte bra. Man målar in sig i ett hörn och går in så djupt i sig själv så att det blir väldigt jobbigt. Det är en kraft-dödande process, men ska jag vidare måste jag ner i skiten och gå djupt i mig själv. Jag somnar till det, jag vaknar till det - jag är i det hela tiden. Från början var jag inte medveten om att jag är så, men det vet jag idag och kan vara mer medveten om mina processer och kunskaperna - de hämtar jag från champagnegatan, säger Peter.

 - Jag tror Qualisys 3D-analys kommer att växa ännu mer in i idrotten. “Jag säger bara det”  konstaterar Peter, men ser lurig ut, som att han har ett nytt projekt på gång. 

 - Den dagen har jag säkert gått i pension, men det är framtiden och lär växa sig riktigt stort, för du kan inte se allt. Under tiden med Qualisys lärde jag mig att koppla funktion till rörelse och hur det påverkar varandra. Man tror att en rörelse är “såhär”, men verkligheten är något annat. 

Han tittar nyfiket på mig och frågar hur svensk långlöpning har utvecklats till idag.

Allt vi gör, hur påverkar det oss?  Hur skapar man förutsättningar för champagnegatan?

 - Egentligen är det mångt och mycket att när man får ihop och förstår de fysiska, mentala och tekniska delarna. Genom att alltid möta en sak som man tror man vet något om, men brotta ner sig igen - så får reda på ytterligare lite till om sig själv. Till slut kommer man till ett läge som är ganska enkelt, men vägen dit kan vara tuff, menar Peter.

Det krävs en vilja att möta sig själv på djupet, att lära känna den man är. Det krävs mod att se invanda beteendemönster och kraft att förändra, medvetenhet för att förstå. För att skapa ett tillstånd sammankopplat av fysiska, mentala och sociala faktorer. 

Det handlar om att se människan och inte bara idrottaren.  

 - Förr var vi mer som maskiner men idag tar man mer plats och har mer rättigheter. Dagens ungdom är mycket friare som människor. Förr kunder man säga “spring in i väggen” och så gjorde de det. Idag ställer man frågor; Ah.. men varför ska jag göra det? Med all rätt, för det är en skillnad. Genom sättet som den sociala kulturen såg ut förr, skapade det en viss hårdhet. Min mor och fars generation var rätt tuffa på sitt sätt men de är också lite avstängda emotionellt och lever inte fullt ut sig själva. De har en huv på sig som de är tvungna att ha, för att det har varit så hårt att ta sig fram. Det är en balans mellan att vara tuff och att kunna ta motgång, att inte gå den lätta vägen - men ändå ta del av sig själv. Kan man hitta en bra mix är det naturligtvis, det bästa, berättar Peter.

Han går iväg med ett leende och på avstånd, vinkar vi hejdå. 

Jag försöker få upp den ihoptrasslade hörlurssladden, går ut genom glasdörrarna från Friskis & Svettis och sätter in lurarna i öronen. 

“Hon sa till mig ofta, vart du än går, strö lite solsken - i dina spår”

FAKTA:

Peter Fröberg

Född: 11 september 1958, Sölvesborg Blekinge

Mental coach & entreprenör 

*1996 mottog han pris ur Prinsessan Lilians och Prins Bertil  idrottsfond

*Tillsammans med Qualisys team skapat världens idag ledande 3D helkropps analyssystem för löpteknik. Utfört 1500 teknik analyser på löpare med denna utrustning.

*Landslagsman i stavhopp

*Häcklöparen Robert Kronbergs tränare från 12 års ålder - till OS-final.

*Som idrottens representant för Västsvenska Idrottsförbundet varit med och skapat  Göteborgs testlabb.

*Varit coach i friidrottslandslaget på OS (Sydney, Athen), VM o EM (Lissabon, Birmingham, Paris, Wien, Gent, Valencia, Madrid, Munchen, Göteborg) samt många landskamper och europacuper.

Text: Sara Holmgren