Sällan har svensk maratonlöpning varit så stark. Det måste vara första gången under 2000-talet som både männens och kvinnornas listor toppas av svenska klubblöpare och det beror inte på att motståndet skulle vara undermåligt.

De tio lägsta startnumren innehas av sju kenyaner och tre etiopier där hälften har sprungit maran på 2:08-2:10 och en debutant kommer med en halvmara på 1:02 blankt på hög höjd. Men ingen av dem har haft tävlingstillfällen under pandemin vilket gör att nästan alla resultat har åtminstone ett par år på nacken. Hälles Samuel Tsegay däremot, sänkte i våras sitt personliga rekord med en dryg halvminut till 2:06:53 i ett typiskt pandemilopp, som utspelade sig utanför ett litet och nedlagt flygfält, mitt i den toskanska landsbygden. Den anspråkslösa miljön till trots var det ett högkaliberlopp för löpare som jagade OS-biljetter. Samuel slutade nia och hade kunnat representera sitt hemland Eritrea, men valde att avstå eftersom hans dröm är att få springa för Sverige där han bor sedan några år tillbaka, i Göteborg.

Den tiden är över tre minuter snabbare än det svenska rekord som hans klubbkamrat Mustafa Mohamed satte i början på fjolåret. Musse sprang då på 2:10:03 i Sevilla och med sex sekunder övertog han David Nilssons rekord, som Högbylöparen hade haft i ett par månader. Dessförinnan hade rekordet stått sig i över 36 år, då Kjell-Erik Ståhl slutat fyra i den första VM-maran, i Helsingfors 1983.

Formstark Russom outsider

Alla dessa tre står alltså på startlinjen på lördag och ändå är det inte givet att de tar hand om SM-medaljerna. För även Samuel Russom, Hässelby, är anmäld. Två veckor före ASICS Stockholm Marathon vann han Lidingöloppet på en tid under 1:37 – det är snabbare än vad någon svensk klubblöpare någonsin sprungit. Gamla rekordet hade just Musse med 1.37:10, för 13 år sedan. Russom var dessutom två och en halv minut före Tsegay, som inte hade sin bästa dag.

På fjolårets SM, som i Stockholm Marathons frånvaro hölls på en knixig varvbana på Norra Djurgården, vann Tsegay med en och en halv minut till godo på Russom. Samuel x2 har vunnit det mesta som går att vinna sedan de började få tävla på SM. Tsegay har fem guld och ett silver, Russom två guld, fyra silver och ett brons = 13 medaljer på två säsonger för de två eritreanerna som väntar på svenskt medborgarskap.

Ronald Korir är snabbast av de internationella löparna med 2:07:29 och har förärats med nummer ett, men det resultatet har sju år på nacken. Den som har sprungit kvickast de senaste åren är nr 2, Etiopiens Fikadu Teferi, som 2019 vann i Marrakech på 2.08:43. Nummer 3, Kenyas Jackson Kibet Limo, satte banrekord i Köpenhamn före pandemin med 2:09:54.

Vem rår på Carro?

Carolina Wikström har utvecklats explosivt, från motionär som skulle springa 2018 års Stockholm Marathon med sin mamma till att på två och ett halvt år kvala in till OS på en tid som endast Isabellah Anderson har överträffat av svenskor. Carros 2:26:42 är en och en halv minut snabbare än någon annan av lördagens maratontjejer. Men det ska sättas i ljuset av att det är bara två månader sen Wikström tävlade på OS-maran. Det loppet sprang hon kontrollerat och avancerade nästan 60 placeringar till en slutgiltig 22:a plats. Är hon återhämtad från det asiatiska äventyret och all anspänning som OS-uttagningen innebar? ”Jag har nått en högre nivå i träningen än vad jag har varit på tidigare” svarade Carro förra veckan. Läs hela intervjun här. 

Charlotta Fougberg fick inte åka till OS trots att hon klarade den internationella OS-kvalgränsen vid två tillfällen under det senaste året. Revanschsugen, eller tillräckligt taggad, står hon för första gången på startlinjen i ett SM i maraton. Hon har 20 guld från åtta andra distanser. 2:28:12 (i Milano i maj), som inte var nog för att beveka SOK, är i paritet med det bästa personliga rekordet bland de internationella löparna. Etiopiens Gete Mindaye och Kenyas Tecla Kirongo har sprungit under 2:30. Men den mest meriterade löparen i hela damfältet är kenyanskan Grace Momanyi, som för tolv år var tre tiondelar från medalj på VM-loppet över 10 000 meter. Året efter vann hon distansen på Samväldesspelen. Grace har vunnit tre av de sju maror som hon har sprungit och kommit tvåa två gånger, även hon med 2:28 som bäst. Men det var för fem år sen och efter det har hon inte presterat på samma nivå.

Två svenskor utan maratonrekord gör intressanta starter. Hässelbys Sanna Mustonen höll tempo för 2:30 i sitt första maratonlopp i december, men bröt. Hennes unga klubbkamrat, 21-åriga Linnea Sennström, debuterar efter att ha sprungit halva distansen på 1.15:00. Linnea var även bästa svenska på Lidingös tre mil, 14 dagar före maran.

Text: Lorenzo Nesi