Inför uppladdning för din maratondebut vid Stockholm Marathon passade du på att springa 10 000 m vid Långlöparnas Kväll, 28.58, vilken fullträff!
– Det överträffade min förväntningar. Ambitionen var att följa haren så länge som möjligt, Jonas Leandersson som hjälpte oss gjorde ett fantastiskt jobb och när vi passerade halvvägs på 14.36 så tänkte jag nog att en liknande halva skulle vara möjlig. Sista tre varven kunde jag göra en ganska markant farthöjning vilket ledde till att andra halvan gick på 14.22. Det blev ett rejält personligt rekord och ett kvitto på att farten i alla fall finns där inför den kommande debuten på maraton.

Du har varit med länge och testat på en rad olika distanser, landslagsuppdragen har du främst som hinderlöpare. Hur har träningen ändrats nu inför den stundande debuten på 42 kilometer?
- Generellt så har jag genomgått en ändring i mitt träningsupplägg sedan 2013 då Kent Claesson tog vid som tränare. Tidigare var det ofta snabbare intervaller med längre vila. Gradvis sedan tränarskiftet har fokus mer och mer legat på att få in mer volym i halvhårda farter. Om jag tidigare körde 6x1000m med två minuters vila så är det allt som oftast minst 10 men kanske ännu oftare 12-15 repetitioner nu. Som givetvis inte går lika fort. Detta har gjort att övergången till maratonträning faktiskt inte har upplevts så betungande som den annars skulle ha gjort. Givetvis har vi sprungit en del långpass som tagit lite tid, men det är en ganska trevlig upplevelse som inte satt så mycket krav på fart. Mot slutet har vi bakat in lite tröskel i långpassen för att göra kroppen lite beredd på fart.

Sedan ett år tillbaka är du pappa till en liten dotter, Ellen. Du jobbar dessutom heltid som jurist. Hur får du tid över till träningen och hur kan du fortsätta utvecklas som du gör?
- Att jag fortsätter utvecklas tror jag främst beror på att jag fortfarande tycker att det är kul. Den dag jag inte tycker det är kul eller när jag inte längre tror att jag kan slå mina personliga rekord så kommer jag lägga av. Jag tror fortfarande, även fast jag ska fyll 37 år, att det är fullt möjligt för mig att förbättra mina tider på distanser från 5000m och uppåt. Med jobbet och barn så gäller det att vara flexibel. Jag har en arbetsgivare som är förstående för min träning och låter mig lägga på någon minut på lunchrasten, så länge jobbet blir gjort. Det innebär att jag oftast lägger kvalitén på lunchen och sedan kör en lättare distans när min sambo söver Ellen. Det kan låta provocerande eller förenklande men man har oftast tid, det går allt som oftast att skapa tid för träning. Att ha en partner som är förstående för det underlättar givetvis också, min sambo (anm. Isabelle Eurenius) är också elitaktiv som sprintlöpare. Vi har båda respekt för att den andre ska kunna få träna.

Har dotterns ankomst påverkat träningen på något sätt?
- Ellens behov går alltid först, så är det. Men jag tycker att hon har hjälpt mig i min satsning. När jag springer så springer jag och när jag inte springer så tänker jag på henne. Det har gjort att man inte oroar sig över saker som tidigare kunde påverka löpningen negativt. Något som jag tror är bra, det måste inte vara ett barn utan kan vara något annat också. Oavsett om jag hade alla pengar i världen så skulle jag fortfarande vilja jobba en del för att inte bli helt tokig vid sidan av löpningen. Ett barn funkar alltså perfekt om man vill springa fort!

Den 4 juni maratondebuterarade Daniel vid adidas Stockholm Marathon, sluttid 02:21:14. Hör hela intervjun i avsnitt 130 av Spring Snyggt - med Jesus och Manne som gjordes innan maradebuten.