Valencia har förskjutit den svenska och europeiska maratonsäsongen. November har gått från att vara en grå månad för uppbyggnad till att bli de veckorna då man tränar specifikt för årets snabbaste mara. Det går inte att underskatta loppets betydelse för framför allt det nedre skiktet av eliten. 2018 stod Valencia för 66 av de europeiska manliga maratonlöparnas bästa resultat mellan 2:20 och 2:30. Året därpå ökade det till 99. I det av pandemin reducerade fältet 2020 var det bara tolv spanjorer på de tiderna eftersom endast den internationella världseliten släpptes in.

Effekten är så stark att det till och med har spillt över på andra maror. Den som inte kommer in i Valencia letar sig till vad som kommer efter. Ifjol tog sig Charlotta Fougberg till Reggio Emilia vid Lucia och 2018 gjordes årets snabbaste svenska mara av Johan Larsson i Pisa strax före jul. Lilla Malaga Marathon har växt till stark reserv. Johanna Bäcklund och Sanna Mustonen kommer att springa där nästa söndag.

Ifjol gästades Valencia av Sarah Lahti som blev så inspirerad av att titta på loppet att hon bestämde sig för att komma tillbaka och springa på stadens flacka gator. Tre gånger om. För i höst har det varit den enda och återkommande tävlingsorten för Hässelbylöparen. I början på oktober satte hon svenskt rekord på milen (31:26). Tre veckor senare var hon tillbaka och dängde till sitt svenska rekord på halvmaran med över en och en halv minut, till 1.08:19. Nu är det dags att kolla på lägenhet i staden! Men innan dess ska hon debutera på maratonsträckan.

– Träningen har gått väldigt bra. Vi har inte kört något crazy egentligen, utan bara tränat på bra utan några uppehåll, fått in några långpass och maratonpass.

Sarah har inte revolutionerat sin träning, ökat sitt veckosnitt från ungefär 12 till 15 mil med en maxvecka på nästan 19 mil.

– Jag återhämtar mig snabbt från passen, men jag fick faktiskt ont i foten förra veckan, så jag trodde att jag hade fått en stressfraktur. Jag hade så ont att jag knappt kunde stödja på benet, men det vara bara en liten överansträngning i en sena på insidan av foten. Jag fick vila tre dagar. Det är egentligen det enda som har stoppat mig.

Annars har det inte varit några stopp för Sarah efter de problem som hon hade på OS, där hon kände av knät och inte tränade i en vecka före det lopp över 10 000 meter som hon bröt. Men det knät har inte besvärat henne sen dess.

Efter OS sprang Sarah i den svenska landslagsdräkten på Tjejmilen, som ersatte det traditionella 10 000-metersloppet på Finnkampen. Det är något som hon gärna upprepar.

– Sex tjejer på banan, det blir ett taktiskt lopp, inga speciellt bra tider. Då är det bättre att lägga det på väg, ha lite backar och publik som ger bättre stämning.

Veckan därpå tog Sarah guld på SM i halvmaraton, men det var alltså i oktober i Valencia som det gick riktigt fort på distansen.

– Jag hade en väldigt bra dag, ingen dipp alls, rent kroppsligt. Det var bara i början, mellan tre och sex kilometer när vi gick ut ganska snabbt, som jag undrade om jag skulle orka, men det var mer mentalt.

Kampen mot demoner och leda över hur långt det är oroar inte Sarah inför debuten på den dubbla distansen.

– Alla har väl sina dippar i ett maraton. Det är bara att försöka komma igenom det. Det har jag även på tio, till och med fem kilometer. Det tillhör när man tävlar att man ibland börjar tänka fel. Nej, träningen har gått bra och jag litar på min kropp och jag ska starta i ett tempo som jag hoppas att jag kan hålla hela vägen till mål. Kommer det några dippar får jag tackla dem som de andra gångerna.

Vad är det egentligen som håller Sarah hungrig? 26 år gammal har hon en lång karriär framför sig, men hon började springa sina första skånska lopp innan hon hade fyllt tolv. Sarah har tränat och tävlat oförtrutet sedan dess. Det är nio år sedan det första internationella mästerskapet, som hinderlöpare på Junior-VM. Beslutet att springa maran kom efter OS. 

– Jag gillar att köra långa pass, långa trösklar. Det är de träningar som jag tycker om.

Hur ser önskescenariot ut på söndag?

–  Jag vet inte hur kroppen kommer att reagera. Jag vågar inte säga någon tid, utan söker efter en bra känsla, kanske till och med ha krafter över. Annars får jag en helt fel erfarenhet. Jag hoppas kunna överraska mig själv litet. Men springer jag på över 2:30 är jag inte nöjd.

Målet är att springa EM i maraton, som hålls i München i augusti. Kvalgränsen är satt till 2.32. Innan dess vill Sarah köra 10 000 meter på VM i Eugene i juli. Apropå geografi har Sarah nu bott i Holland i många år och trivs med det. I höst har det varit bra väder fram till den senaste veckan. Sarah tränar med en grupp varje tisdag på det holländska förbundets träningscenter i Papendal och har fått sparring ett par andra gånger på maratonpass. På de längsta får hon assistans av medföljande cyklist. Men det var besvärligt tidigare i år under de hårdaste pandemirestriktionerna. 

–  Gymmet var stängt i nästan fyra månader. Det var tufft, för jag träffar också många vänner på gymmet. Det blev tråkigt att göra allt hemma.

Nu har man återinfört restriktioner, om än inte lika hårda.

–  Nu måste gymmen stänga klockan fem. Vi har kvällslockdown även på arenorna, på restaurang. Vi får bara springa i grupp på gatorna, berättar Sarah.

Hon åker den korta vägen hem till Sverige ungefär varannan månad. Hon saknar egentligen inte något särskilt. Men det finns ett lopp som hon hungrar efter. Vilket då? Jo, en fortsättning på den resan som hon ska inleda på söndag.

– Jag skulle så klart vilja vinna Stockholm Marathon någon gång. Det hade varit häftigt!

Text: Lorenzo Nesi

Valencia Marathon – Fakta

Elitstart söndag 5 december, kl 8.15, (sedan en grupp/kvart). Sänds på Eurosport Player från klockan 7.54: Klicka här.

Liveresultat på appen: Ladda ner den här

16 000 anmälda med flerfaldige vinnaren av Halvmaraton-VM och Terräng-VM, Geoffrey Kamworor, som huvudfavorit trots att hans personliga rekord är bara 2:06:12, från debuten i Berlin för nio år sedan, men han har bland annat vunnit i New York två gånger. Banrekorden från ifjol är 2.03.00 resp 2.17:16. Mer om elitfältet: Klicka här

Minst 25 manliga nordiska löpare med personliga rekord under 2.30 är anmälda, men det kan dölja sig flera längre ner i startlistan, som är ännu svårare att söka sig igenom gällande tjejerna. Utöver Sarah Lahti är den finländska VM-hinderlöparen Camilla Richardssson, som bland annat vunnit Stockholm Halvmarathon den främsta debutanten på damsidan.