Vem är du?
– Jag heter John Kingsted och är 28 år. Jag bor i Huddinge, förorten där solen alltid skiner, med min sambo Dagny, vår dotter,  Nancy 2 år och irländska settern Seamus, 10 månader. Jag gör podden Spring Snyggt med Jesus och Manne, tränar några trevliga löpare och pluggar.

Hur länge har du löptränat?
– Jag började väl springa egentligen när jag var runt 10 år, min mor och far är gamla löpare där framför allt mamma var duktig på 80- och början av 90-talet. Jag var inte speciellt duktig på att springa som barn men uppvisade väl någon typ av konditionstalang, jag kunde springa länge men var extremt kass när jag skulle springa snabbt. Mina små prepubertala ben rörde sig jättefort men det hände ingenting. När jag var 14 år la jag av och började spela basket istället. Slutade med det när jag var 17 år och började springa igen. Då hade jag äntligen kommit in i puberteten och det visade sig hjälpa väldigt mycket för att både kunna träna och springa snabbare. Att det blev löpning sen dess är väl egentligen ett aktivt val för att jag gillar det och är väl den sport där jag kan vara mest habil.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag gillar hårda trösklar, det är nog min styrka som löpare. Att springa i överfart är inte en favorit men just tröskel kan jag hålla på länge i. Känslan av att vara riktigt fräsch på dessa pass, att springa fort men ändå ha det under kontroll är lattjo. Sen finns det en del av mig som kan få riktig feeling när det är fint ute och benen är lätta på ett vanligt distanspass, men oftast vill jag att de ska gå lite snabbare för att få ut essensen av löpningen. Jag tycker egentligen att LSD (Long Slow Distance) är jävulens påfund, men att ha pop i benen och springa på tycker jag är skoj.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag skulle vilja utveckla min hårdhet när det kommer till just V02max pass och inte vara vek då. Sen tror jag kanske inte att det är det som är den viktigaste nyckeln för att jag ska utvecklas som löpare. Men att vara allsidig är väl något att eftersträva. Sen kan man givetvis bli bättre på det tråkiga som stretch och så.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Jag gillar Cameron Levins, Kanadensisk man med ett fint hår. Han verkar gå sin egen väg och var väl inte någon superstjärna som ung men har sedan blivit jäkligt bra på väldigt hård träning. Sen måste jag säga att min lillebror, Otto, på senare tid blivit lite av en inspirationskälla. Han är en spinkig, stel och väldigt döv man. Men jäklar vad hård han är i sin satsning. Det är tacksamt eftersom jag träffar honom så ofta. Sen gillar jag flera av de Amerikanska löparna från 70-talet som Bill Rodgers och Frank Shorter men också några Svenska som Mats Erixon.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att den är flexibel inför pass. Att den är duktig på att hålla fart och inte hetsar utan håller sig till det man kommit överens om innan. Att den inte viker ned sig och inte gnäller på saker man inte kan påverka som väder osv.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Sprang väldigt länge utan GPS-klocka men sen jag började med det så har jag ju blivit som Rainman om jag inte har den på. Lite dumt kan jag själv tycka ibland och antagligen ett jäkligt ocharmigt svar. Men det blir väl det då. Skor gillar jag också att ha på mig när jag springer.

Vad äter du helst innan ett långpass?
PB&J-macka (jordnötssmör och marmelad reds anm.) och en kaffe. Räcker långt. Tycker inte man ska käka för mycket inför löpning.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Tänkte först skriva hatkärlek. Men det stämmer nog inte. Är nog så arbetsskadad av löpning nu att jag inte skulle klara mig utan den. Har faktiskt inte reflekterat över hur jag känner, bara att jag inte skulle vilja ha en tillvaro utan att springa. Sen tycker jag inte alltid att det är så jäkla kul. Men jag vill fortfarande ha det. Löpning är nog bara ett grundläge som det skulle behövas mycket terapi och chockbehandling för att klara mig utan.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Detta är ganska relevant för mig just nu. Jag hade på sensommaren lite av en mental svacka där jag verkligen underpresterade på tävling kontra vad jag gjorde på pass. Sög tror jag är lekmanna ordet för vad jag gjorde på tävling. Sen hade vi med Stig Wiklund i podden, en mental tränare till många av Sveriges bästa skidåkare och de samtalet gav verkligen psyket ett jäkla fjong. Efter det har jag tänkt mycket på att jag vill snarare än att jag måste. Under lopp har mantrat varit "jag kan vinna, jag vill vinna". Må låta som en superklyscha, men det har verkligen hjälpt.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Annat än att det har gett mig en fräsch och välmående kropp fysiskt så funkar den väldigt bra för psyket. Jag märker att jag mår sämre om jag inte springer.

Vilket var ditt senaste lopp?
– Sprang ett fantastiskt fint lopp i Åby, Norrköping. Höstmilen. Jag rekommenderar alla att testa även lite mindre lopp. Är oftast väldigt mysigt och fint arrangerat med roliga banor och jag tycker man ska stötta även små aktörer. Det gick bra även fast jag fick stryk av brorsan vilket jag givetvis inte gillar, han sprang fantastiskt bra och jag sprang väl enbart bra. Hade slagit honom veckan innan på Terräng-DM men nu fick han alltså mig. Det var en riktigt jobbig bana med många höjdmeter. Men det var en bra genomkörare inför SM till helgen.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Terräng SM nu i till helgen. Jag dubblar och kör både korta och långa banan.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Inte så fasligt mycket, skulle väl vilja ha lite mer säkerhet inför vilka lopp man kommer kunna springa i utlandet. Men vi har ändå haft ganska så många tillfällen att springa sen skiten kom. Träningen gör jag som vanligt.

Följ John på insta @johnkingstedt

Berättat för Kristina A Lager