Vem är du?
– Jag heter Micke Sjöblom och är 57 år och bor i Österåker med min sambo Lotta. Jag har en son och tre bonusbarn. Är egenföretagare inom fönsterputsning. Jag är också löptränare och ansvarig för löparuppen i Täby IS.

Hur länge har du löptränat?
– Efter att i många år varit motocrossförälder så var det dags att hitta en ny, egen hobby. Jag började springa när jag var runt 40 år, så det är cirka 17 år sen. Innan dess hade jag inte sprungit många meter. Men sen kändes löpningen som en bra ide att på ett smidigt sätt både få frisk luft och bli lite svettig. Att träna löpning kom senare när jag tyckte att det vore kul att springa ett lopp och att försöka få till en hyfsad tid.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag är löptränare och tycker jag om att hjälpa andra. Den löpträning som gör mig lyckligast nu är nog den när jag får hjälpa någon annan till en bra tid eller att få till ett bra löpsteg. Att springa i grupp är otroligt kul och givande. I början av löparkarriären så var det mycket jakt på tider och antal kilometer för att nå målen som jag ville klara av, men jag är nog ingen riktig tävlingsmänniska. Känslan av se fram emot ett tufft intervallpass att sedan klara av det gav en skön känsla. När jag väl hade klarat av mina mål blev träningen mer inriktad mot att vara en bra löptränare. Nu är det härligare att bara springa utan mål och mening.

Vad vill du bli bättre på i din löpning?
– Att hitta samma glädje i löpningen som jag hade förut men utan tidskrav och jakten på resultat. Och att försöka hålla mig hel, jag har haft en del bekymmer med mina vader. Tränar man för hårt så går man tyvärr sönder …  eller så är det åldern …

Vem är din förebild inom löpning?
– Självklart Szacke (Anders Szalkai). Det är en kille som inte ger sig i första taget och som är så otroligt ödmjuk till allt och alla. Förebilder är alla som hjälper andra att komma ut och springa och bli bättre löpare.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att personen kommer i tid och är glad och positiv till mina idéer. En person som man kan prata med både under långpass och kortare pass.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Om skor är en pryl så är dom bra att ha, jag tycker om lätta skor. Pannlampa när det är mörkt, mest för syns skull.  Klockan är kul att ha men inte helt nödvändig, jo jag skojade den är livsviktig! Annars så klarar jag mig ganska bra utan något annat.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Min favorit är nog Pizza kvällen innan. Tror att det har varit min standardmat innan varje mara jag har sprungit.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Livslust! När jag springer och känner att jag kan springa hur långt som helst och det bara flyter på. Och känslan när jag kommer hem och bara känner mig väldigt nöjd och belåten.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
–Det är snart över.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Jag känner mig starkare i hela kroppen. I både själ och hjärta. Endorfinerna när löpningen är klar.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Tror att det var Stockholm Marathon 2017.  Det var ett tungt lopp. Jag var alldeles för otränad, fick stanna för kramp ca 10 ggr men lyckade i alla fall komma i mål under 3 timmar.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Har inget lopp planerat för tillfället, men en mara vore väl kul.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Det har inneburit att många träningsgrupper har lagt ner och det är riktigt sorgligt eftersom träning gör oss starka. Eftersom jag är tränare i Täby IS så har vi vår verksamhet fortfarande i rullning och jag försöker också att hålla igång på egen hand.

Berättat för Kristina A Lager