Vem är du?
– Jag heter Cia Bildt Sandgren är 51 år och bor i Vallentuna med min man Robert och våra söner som är 18 och 20 år. Jag jobbar med marknadskommunikation på ett globalt medicinteknikbolag. Jag är också sen i våras projektledare för TSM Running. På CV:t står även PT, löpcoach och gruppträningsinstruktör.

Hur länge har du löptränat?
– Jag har kallat mig löpare sen våren 2011, det var då jag sprang mitt första lopp, Blodomloppet ute på vackra Djurgården. Jag var ny på jobbet och det var ett gäng som skulle springa det loppet och jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att komma in i gänget. Jag fastnade för löpningen på allvar då och ville mer. Jag gick med i TSM Running säsongen 2013/2014 med målet att springa Stockholm Marathon. Vilket jag sen gjorde 2014. Det har blivit flertalet maraton, halvmaraton, millopp sen dess. Men fortfarande finns det ingenting som slagit känslan av att klara ett maraton för första gången. Jag kände mig så oövervinnerlig då, top of the world och allt det där! Det var ett lyckorus som pågick i veckor. Det är ett minne som fortfarande lever väldigt starkt.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Det låter klyschigt, och det har sagts av många före mig. Men det är träningspassen som blir av. Vissa pass känns förvisso ibland helt kass i både form och känsla. Vissa pass känns då och då som om man lyfter från marken både kroppsligt och själsligt. Oavsett utfall, så är det lycka. Löpträning per definition gör mig glad, tillfreds och fylld med energi. Jag blir en bättre version av mig tack vare löpningen.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Tekniken. Man blir aldrig fullärd. Det finns alltid något som kan justeras och fixas. Konsten att hålla tekniken när tröttheten kommer, oavsett om det är under lopp, långpass eller intervaller, är något jag jobbar med. Jag stöttar min löpning/landsvägscykling/längdskidåkning med yoga och styrketräning. Mobilitet- och stabilitetsträning. Kroppsmedvetenhet är ett ledord.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Oj, stor fråga. Jag har många förebilder och inspirationskällor. Ulrica Winberg och Helena Olmås är två av dem. De inspirerar så med sin löparglädje, vilja och härliga skratt. Att de fortsatt, mitt i livet, utvecklas så otroligt som löpare och slår PB:n så det står härliga till. Det är mäktigt och otroligt inspirerande. Jag har då och då förmånen att springa med dem båda. I mitt löpargäng TSM Running finns också coachkompisarna Helena Angetun och Elif Koman André. Löparvänner som har en otrolig styrka, trygghet och uthållighet och är coacher man verkligen vill ha med sig på varje pass. Det finns som sagt fler som jag inspireras av, såsom Josefine Swärm och Elmina Saksi. Otroliga löpare, ödmjuka personer. Jag kan inte heller inte låta bli att nämna Anders Szalkai, vars program jag körde inför min första mara och vars olika program jag följt sen dess. Han har betytt så mycket för min löpning.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
Att de dyker upp till passet, haha. Skämt åsido. Men jag gillar att han eller hon är starkare än jag. Det ger mig tillit och är en trigger. Kryddar mitt “j-vlar anammna” lite. Det kan jag behöva, för i mig bor ingen tävlingsmänniska och det krävs lite för att jag verkligen ska tagga till och ge mitt allt under tex ett kvalitetspass. Jobbet gör jag, jag kastar aldrig in handduken, men ofta jag vet jag efteråt att det funnits mer att ge. Det gör det alltid.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Det är precis som för dem flesta löpare antar jag, löparklockan.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag äter ordentligt. Magen ska vara full och belåten med naturell yoghurt/fil och havrekuddar/müsli. Kaffe, juice och smörgås.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Livsenergi. Ska jag välja ett ord så, livsenergi. Men jag lägger i det, styrka och ork fysisk och mental, glädje, pepp, gemenskap, äventyr och “Ingenting är omöjligt-känslan”. I det långa loppet vill jag också fortsatt vara en inspiration för mina barn, även om de är unga vuxna nu.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– “Lätt och stark.” Ibland kryddar jag med” snygg” också. “Lätt, stark och snygg!” ;-)

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Det har givit mig och fortsätter ge den livsstil jag vill ha. Att vara fysiskt aktiv, att vara i rörelse och genom min utbildning och erfarenhet som PT, löpcoach och instruktör också kunna dela kunskap och bidra med glädje och engagemang. En annan effekt, är alla fantastiska, inspirerande, starka människor jag mött och fortsätter möta. Löpningen har gett mig så många nya vänner. Människor jag aldrig skulle mött om det inte hade varit för löpningen. Löpare, vilket underbart släkte.

Löpningens effekt har också tagit med mig på äventyr jag aldrig skulle fått uppleva annars, som att springa ett lopp på tio mil i södra Kina. Ett lopp som var uppdelat med två maraton och ett halvmaraton och sprangs i tre olika städer på tre dagar.
White Cliffs Ragnar Relay. En stafett på nästan trettio mil i södra England, som sprangs mellan Maidstone, Dover och Brighton. Tio personer i ett lag och tre sträckor var.

Marathon i Paris, Frankfurt, Prag och Nice osv. osv. Löpningen har också givit mig modet att genomföra En Svensk Klassiker. Jag har genomfört två Svenska Klassiker nu och håller på med min tredje, avslutar den i sommar med Vansbrosimningen Home Edition. Sen blir det Klassiker nummer fyra med start i Lidingöloppet i september.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Jag sprang Coronamilen i början av maj. Jag bakade in det i ett långpass och jag sprang för min vän och gamla reseledarkollega, Olof, som avled i sviterna av Covid -19 i början på april. Det var för mig ett lopp helt utan prestation utan mer ett pass med meditation i rörelse och tankar om livet och hur skört det kan vara.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Lidingöloppet 30km. Jag hoppas på att loppet kan bli av på plats. Annars får det bli virtuellt. Efter det Chicago Marathon 11 oktober om det inte blir inställt.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Både upp och ner skulle jag säga. På det stora hela funkar det bra. Löpning och annan träning är en livsstil och som tack och lov kunnat utövas under pandemin om än på egen hand. Men jag saknar enormt mycket att inte kunna springa med mitt löpargäng, TSM Running. Våra träningar är inställda pga. rådande pandemi. Å andra sidan känner jag mig fri i min träning, att köra och göra lite som jag vill med mina pass. Det är klart att jag också påverkats av alla lopp som ställts in. Jag lider med de arrangörer som tvingats göra det. Det är ledsamt. Det är tydligt hur mycket det betyder för löpare att få springa lopp, vara tillsammans med likasinnade och dela den glädje som löpningen ger.

Berättat för Kristina A Lager