Vem är du?

– Jag heter Karin Spjuth, 47 år och bor i Jönköping med man och tre barn. Jag jobbar som projektledare på Mediaspjuth, en byrå i Jönköping. 

Hur länge har du löptränat? 

 – Jag började med orientering när jag var tio år, en sport som hela vår familj höll på med då. Sen dess har löpning varit en del av mitt liv, även om det är först på senare år jag börjat se mig löpare. Förr kallade jag mig orienterare, eftersom det var den sporten jag satsade på. Jag gick på orienteringsgymnasium, var med i juniorlandslaget och tog sedan plats i seniorlandslaget. Men när jag var 32 och skaffade familj slutade jag med orientering. Fick tre barn inom loppet av fyra år och det gjorde att tiden för träning blev knapp. Då var det helt enkelt smidigast att dra på sig löparskorna och springa hemifrån och så fick man till bra träning på kort tid. Och så har det fortsatt.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?

 – Jag tycker om nästan all form av löpträning. Allt från långa lugna pass i skogen till ett tufft intervallpass på löparbanan eller ett distanspass på fina stigar i skogen. Fast allra mest gillar jag att tävla. Det är något visst med att sätta på sig en nummerlapp, känna den härliga stämningen på tävlingsarenan och sedan få chans att pressa sig och ta ut sig till max. Det är nervöst och jobbigt, men en fantastisk endorfinkick som är värt allt obehag. 

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?

 – Visserligen är jag 47 år, men jag tänker ändå att jag kan bli bättre eftersom det finns saker i min träning som kan utvecklas. Jag hoppas att jag kan bli både starkare och snabbare. 

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?

 – Jag har nog ingen direkt förebild, men jag inspireras av många. Jag kan exempelvis bli glad när jag ser andra löpare i min ålder som tränar och springer snabbt, som Malin Ewerlöf till exempel. Sen tycker jag att en tjej som Hanna Lindholm är oerhört cool, hon springer så fort och verkar ha en skön inställning till sporten. Sen är jag glad att jag har lärt känna Christian Mundt som ger mig mycket träningsinspiration.  

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?

 – Ibland springer jag själv, ibland i grupp, ibland med en kompis – och allt har sina fördelar. En bra träningskompis är kul att prata med och ger aldrig upp – så är mina fantastiska systrar Eva och Lena Hellman. När vi ses springer vi nästan alltid ett pass och det är härligt.  

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?

 – Något som jag alltid har med mig är klockan. Lite fånigt kanske, men jag tycker det är roligt att veta hur långt jag har sprungit och i vilken fart. Ibland går passen jättesakta, ibland går det fort.

Vad äter du helst innan ett långpass?

 – Jag är lite för bekväm för att springa tidigt på morgonen, så det försöker jag undvika. Jag vill helt enkelt äta frukost innan jag tar mig an dagen och min frukost ser nästan alltid likadan ut och består av gröt, ostmackor, kaffe och ägg. Så ser det ut även inför långpass. 

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning? 

 – Skulle jag välja ut ett ord som beskriver löpningen för mig så är det nog energi. Löpningen gör mig stark, glad och ger mig massor av energi. 

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?

 – Vet inte hur många tävlingar jag sprungit och tänkt att jag vill bryta och att jag aldrig mer ska anmäla mig till något lopp. 30 sekunder efter målgång står man där och säger att det var superkul… Men när det är riktigt jobbigt brukar jag försöka koppla bort kroppen och tänka på något annat, räkna matte typ. Dela upp sträckan och räkna hur många procent man har kvar osv. 

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?

 – Löpningen passar mig perfekt. Du kan springa var som helst, behöver ingen utrustning och var du än är går det att få till bra pass. En positiv effekt är förstås att jag blir stark och vältränad. En annan jag verkligen uppskattar är allt man får chans att känna; allt från extrem trötthet till stor glädje och endorfinkickar.  

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
 – Mitt senaste lopp var ett maraton i oktober. Det var egentligen först under 2019 som jag provade den distansen (räknar bort när jag var 22 och spontananmälde mig till London Maraton). Först blev det Stockholm Maraton i juni och det gav mersmak, så jag avslutade säsongen med Verona Maraton där jag kom i mål på, för mig, fantastiska 2.54.59. 

Vilket är ditt nästa lopp?

 - I skrivande stund är ju hela tävlingssäsongen högst osäker och många lopp ställs in. Har jag tur så kommer i alla fall terräng-DM i Småland att arrangeras i april och det vill jag gärna vara med på. Sen hoppas jag att jag får möjlighet att springa ett maraton i höst igen. Däremellan vill jag hinna med något traillopp och gärna något stadslopp med. Tävlingar är helt klar en drivkraft för mig; att sätta upp mål, förbereda sig inför dem och sedan få chans att göra sitt bästa. Det gillar jag!

Berättat för Kristina A Lager