Vem är du?
– Jag är Sara Ulrika Holmgren, 29 år och bor Göteborg med min sambo Yannick Tregaro. Jag jobbar med kommunikation med fokus på varumärkesutveckling och är skribent.

Hur länge har du löptränat?
– Löpningen har funnits naturligt från tidig ålder och jag har säkerligen influenser från mamma som sprang Marathon och Pappa som tränat friidrott och har ett stort intresse för tävling. Jag och mina syskon fick börja springa först när vi var fem år och under Karlstads Stadslopp så sprang vi “minijoggen” som var för barn. Karlstad Stadslopp är också det arrangemang  jag sprang mitt första 10 kilometerslopp på, när jag var 12 - på 52 minuter. Vid 13 års ålder började jag med allmän friidrott i IF Göta och även om tresteg fortfarande finns kvar som en lekfull dröm så blev tidigt,  ett snabbt skifte mot långdistanslöpning. När jag var 15 år började jag i en löpgrupp med killar och tjejer som var 5-7 år äldre än mig och vi sprang 15 kilometers distans varje fredag kl 17. Sedan utvecklades den träningen med den gruppen och min första halvmara sprang jag när jag var 19.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– För mig är det löpning i skog och på berg där jag känner en otroligt genuin känsla av frihet och glädje. Där kan jag vara jag. Samtidigt - så är det också den tuffare träningen. Främst långa tröskelpass men också tuffare backträning, helst kontinuerligt. Jag drivs av att få  jobba länge i ett läge och utmana mig själv och min kapacitet och utvecklas för att prestera. Att ha syra upp till öronen eller att vara mosig efter ett längre tuffare pass ger ju ändå en känsla av att man lever.

Men, även om mitt fokus är att utvecklas för att prestera så behöver jag den andra biten för att kunna göra det bra. Att växa som människa är det som har gjort mig till en bättre löpare.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Just nu handlar det en del om att springa funktionellt bättre och avslappnat så att jag får ut mer av min kapacitet under passen.  Generellt är det förbättra min tröskel och fortsätta träna på att kombinationen att kunna arbeta i högre farter under en längre tid och hela tiden försöka göra det avslappnat.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Generellt är det personer som vet vem de är och går dit de vill och samtidigt har en ödmjuk respekt för andra. Löpspecifikt inspireras jag av Emma Coburn. Hon uttrycker den personlighet jag precis skrev om, och verkar ha ett avslappnat perspektiv på sig själv och sin löpning. Väl på banan verkar hon veta vad hon vill och kan utifrån det göra loppen smart - både ligga bakom men också ta kommando.

I Sverige inspireras jag av Ida NIlsson - hennes sätt att leva med löpningen  men även hennes nyfikenhet och okrångliga attityd.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att man tillsammans har fokus på det som är viktigt och överlag har en avslappnad, glädjefylld karaktär som tycker att framrutan är större än backspegel. ( Ett citat från Olof Röhlander som jag gillar)

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Hmm. Min klocka. Även om det på vissa pass är skönt utan så är det ju ändå den som jag kopplar ihop min känsla med och som mäter utveckling och belastning.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Havregrynsgröt. Gärna hela dagen varje dag. Jag kokar den alltid länge, just nu med havremjölk och ovanpå har jag varma bär, banan och antingen ringlar jag tahini över eller har min hemmagjorda granola crunch som topping.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Fri. Löpningen är ju på ett sätt ett uttryck för den jag är och där alla olika processer och delar av livet blir en helhet. När allt sätt samman och allt känns bra när man springer, då känner jag mig fri och beroende på var jag är kan det bli en motor att uppleva det jag vill.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Oftast brukar jag alltid tänka att jag ska andas igenom det. Det fungerar allra bäst och blir samtidigt som Emma Coburn en gång sa att hennes mantra vid en tävling var “stay on it”. Då brukar jag kunna acceptera att det handlar om att bara fortsätta jobba där jag är just nu. Om jag vill peppa mig själv eller bekräfta att allting är som det ska - brukar jag tänka “I’ve got this” och därifrån går det nästan alltid fortare.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Den fysiska effekten, att klara av något eller att prestera ger ett självförtroende. Men löpningen har gett mig som person ett brett perspektiv på olika kulturer och jag tycker det är ett verktyg för att lära sig om individuellt och socialt beteende. Sedan ger det mig ju otroliga möjligheter att integrera och lära känna nya människor inte bara från Sverige utan världen över.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Terräng-SM 10 kilometer i Umeå 2019. Jag kom 3:a - utifrån min form och mina förutsättningar den dagen så fanns det inte så mycket utrymme för felmarginal och jag hade inte heller en överkapacitet - men kunde ändå gå min väg och styra loppet så att det blev bra för mig.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag kommer springa ett testlopp på löpband om 6-7 veckor, där jag tror att jag kommer sätta upp min fart på mitt halvmara-pers från 2018 och springa så långt jag kan. Jag gjorde samma sak förra året men kommer nu mäta laktat och puls för att få en värdemätare för fortsatta träningen. Annars vet jag inte riktigt, men mycket troligt en halvmara mot hösten. Efter Terräng-SM har jag haft en överansträngning i baksidan och baklårsfästet som tog lång tid att läka, så jag tappade löpform under den perioden. Just nu känner jag att jag har byggt upp en bra kontinuitet när det gäller distans, styrka och mängd och det ger mig en bra plattform att från nu börja bygga lite mer backe och tröskel på.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Löpmässigt inte alls, eftersom jag oavsett trappar upp min träning för att komma tillbaka till full grundträning. Däremot älskar jag och mår bra i löpningen av att åka på läger till Flagstaff eller St Mortiz - det ger alltid en knuff i rätt riktning. Flagstaff skulle jag åkt till en vecka efter att de stängde gränsen till USA, så dit längtar jag verkligen tillbaka. Det känns konstigt att inte kunna röra sig fritt i världen, samtidigt som det finns otroligt mycket fint att uppleva i Sverige.