– Först kände jag ”aldrig mer”. Nu vill jag testa igen.

Anna Carlsson har de senaste åren etablerat sig som en av Sveriges absolut främsta ultralöpare. Inte nog med att hon springer otroliga sträckor fort, hennes träningsbas är i en miljö som inte alltid är så löpvänlig. I början av mars startade hon Barkley Marathon - ett lopp där knappt någon tagit sig i mål.

Anna bor i Abisko och på vinterhalvåret tvingas hon springa i både extrem kyla och i mörker. Under 2021 gjorde Anna internationell loppdebut och vann ultraloppet Val D'aran. Hon slog också rekord på Bergsslagsledens 28 mil. Nyligen har hon startat vid Barkley Marathons, något hon berättade om i podden Spring Snyggt - med Jesus och Manne.

Barkley Marathons, hur var det?
– Haha, ja ett äventyr helt klart. Det är så mycket som är unikt med hela upplevelsen. Man vet till exempel inte när starten ska gå, bara mellan vilket tidsspann. Någon gång mellan 12 på natten och 12 på dagen kan Lazarus Lake (tävlingsarrangören) blåsa i ett horn vilket indikerar att det är en timme kvar till start. Man känner en rejäl anspänning i princip hela den tiden. Denna gången blåste han på morgonen men vi var redo från mitt på natten.

Vad går loppet ut på?
– Det är en fast loop som man ska springa fem gånger fast med en twist att man ska samla olika checkpoints längs vägen. Man får en sida ur en bok och sedan ledtrådar som indikerar var kompletterande sidor finns. Banan är inte utmarkerad utan man måste navigera den själv. Absolut kortaste vägen är cirka 100 miles (ca 160 kilometer) och 20 000 höjdmeter. Men detta förutsätter att du springer helt rakt och tar alla ledtrådar direkt. Bästa tiden är runt 58 timmar vilket ger en indikation på hur utmanande det ändå är. Det är svårt att greppa hur utmanande terrängen är. Det ligger lövtäcke på marken, på en form av lergrund. Det är halt även när det är torrt. När det sedan börjar regna då är man inte kaxig.

Hur länge var det kul?
– Det var jättetrevligt första varvet, då hade vi ljus, solsken och var pigga. Ett varv är runt 3.5 mil och det tog oss i princip dagsljuset. En halvtimme in på andra varvet började det regna och temperaturen skönk. Problemet var att jag inte var klädd för det. Vi var fyra stycken tillsammans och tre av oss hade alldeles för lite kläder. Under natten där så insåg vi att vi varken hade kläder eller energi för att kunna navigera ordentligt. Vid den här tiden var jag ganska obekväm, det finns inget riktigt "support system" utan det är princip tre timmar tillbaka till området vid den här punkten.

Det är 12 stycken som har klarat detta lopp. Har du blodad tand att försöka igen?
– Direkt efter loppet kände jag "aldrig mer", men sen börjar man tänka på det och nu hoppas jag att jag ska få chansen att testa igen. Jag tror kanske inte att jag kommer klara det då heller, men att komma närmre, att nå lite längre. Det är inte kul när det går dåligt, men det som är uppfriskande att det finns förbättringspotential. Det är det jag hoppas på!

Hör hela intervjun med Anna Carlsson i avsnitt 119 av Spring Snyggt - med Jesus och Manne

 

Mer om Tävling