“Om man inte tror på sig själv. Är det ingen annan som kommer att göra det heller.
Att våga tro på sig själv är en förutsättning för att lyckas. När jag var 23 år kom jag ut ur garderoben. I tio år hade jag levt med vetskapen om att jag var gay. Jag fick en enorm styrka och energi när jag tog modet till mig att kliva ut. En styrka till att våga vara mig själv. Den energin skapade en otrolig utveckling och framgång. Jag gjorde det jag tyckte var allra läskigast” 
- Peter Häggström.

På en parkeringsplats ungefär 1 kilometer från Borås City står jag med min hyrbil och tittar upp mot ett kontorshus i ljusbrun tegelfasad. Arkitekturen avspeglar sex stycken våningar i olika nivåer med ett penthouse högst upp. Jag kliver ur bilen och går in i trapphuset. Några våningar upp möts jag av stora mörka bokstäver uppsatta på väggen. Mecka - står det. Peter möter mig i dörren. Han leder mig inåt i lokalen samtidigt som han berättar att han hyr in sig på Mecka Reklambyrå just nu. Vi går djupare in mot en mer avskild plats där han har sitt kontorsutrymme. På insidan andas byggnaden en helt annan känsla än ute från parkeringen. Jag möts av en industriell, modern och entreprenöriell anda - och den före detta längdhopparen och olympiern Peter Häggström.

Idag driver Peter sitt varumärke YMR Track Club. Hjärtat i varumärket är en hyllning till Boråsklubben Ymer där Peter hoppade sitt första längdhopp vid 9 års ålder. Han representerade klubben under hela sin 17-åriga karriär. Vi sätter oss ner i ett mindre konferensrum med åtta stolar och ett ovalt vitt bord. Avskilt från hans skrivbord med textilprover, papper och online-ordrar som skall packas.

Peter bär en grön t-shirt av höstens kollektion från sitt eget varumärke, YMR Track Club. Med en gnutta fantasi skulle tröjan också kunna ses som en symbol till en lång historia av idrottande och entreprenörskap men även identitet och prestation. 22 juli 2000 blev Peter andre svensk efter Mattias Sunneborn - att hoppa över åtta meter. I Budapest, Ungern noterade han 8.07 meter. Med den standarden kvalade han in till OS i Sydney några månader senare. Vägen dit var en ofantlig resa redan från ung ålder. En resa mot högre mål. En resa mot och med sig själv. 

LOS ANGELES 1984 OCH DRÖMMEN OM ATT KUNNA FLYGA

Peter berättar om sitt första idrottsliga minne med en energisk blick i sina ögon. Ett ögonblick som födde och formade en ung killes drömmar och visioner.
- Jag och min familj tittade på OS-invigningen från Los Angeles hemma i Borås. Jag var 8 år gammal och invigningen underhöll inte min åldersgrupp riktigt. Tills den här killen flög in över arenan med en magisk ryggsäck. En jetpack. Då vaknade jag till liv i vår röda skinnsoffa. Det är ett riktigt klassiskt ögonblick. Star Wars hade hunnit bli ett populärkultur fenomen under den här perioden och som ung kille kände jag bara What the fuck. Vad är det här?
- Plötsligt var Olympiska Spelen det häftigaste som finns. Det var nog mer på grund av den där ryggsäcken som jag började med friidrotten. Jag tänkte att börjar jag träna, tränar hårt och blir bra - så kommer jag till OS. Då får jag en sån cool jetpack som gör att jag kan flyga helt fritt i luften, säger Peter.

- Min idrottsliga karriär började som gymnast i ungdomslandslaget. Friidrotten höll jag på med vid sidan av. Eftersom friidrott är så oerhört mätbart - oavsett om det sker på skolgården eller på tävlingsarenan - märker man tidigt om man är bättre än andra på någon del. Jag visste att jag var snabb och gillade att hoppa. Gymnastiken var mycket mer kontrollerande. Jag gillar friheten med friidrott - vilket var en av orsakerna till att jag slutade som gymnast. Från 13 års ålder satsade jag allt på friidrotten. Idag är jag tacksam över att jag kom till Ymer och fick en bra tränare. Det är också förutsättningar och faktorer som spelar roll för att nå sin absoluta potential. För mig passar friidrotten väldigt bra eftersom det är en exakt mätsticka på hur bra du är. Det är väldigt stor skillnad på bara en centimeter när det gäller en medalj eller en kvalgräns till ett mästerskap. Om jag skall ha den där ryggsäcken då är det upp till mig. Det är jag som måste göra jobbet.

ATT DELA MED SIG OM SIN INNERSTA HEMLIGHET TILL HELA VÄRLDEN

- Vi hade en väldigt fin träningskultur i Ymer. OS var en besatt tanke. Träningen var aldrig jobbig efter att jag som gymnast var van att träna 20 timmar per vecka. Jag utvecklas enligt plan under 10 års tid - ända fram till året innan OS 2000. Då tog jag ett steg tillbaka rent resultatmässigt. Jag var inte aktuell till OS överhuvudtaget. Ända sedan jag började med friidrott hade jag varit inne i garderoben. Jag var 13 år när jag kom till insikt med att jag var gay. Under hela min unga karriär hade jag inte sagt något till någon alls. Till slut höll det inte längre. Jag mådde riktigt dåligt utav det och var extremt nära att sluta med friidrotten det året. Precis innan OS och visionen om en jetpack skulle gå i uppfyllelse. Det kändes som att det inte fanns utrymme i friidrottsvärlden att kliva ut som gay. Då - 23 år gammal, säsongen tog sitt slut och jag valde att berätta min hemlighet. Jag kände att det var min enda chans att nå mitt mål. Efter att jag klev ut ur garderoben så slog jag alla mina personliga rekord. Det var då jag hoppade över 8 meter för första gången och med det blev jag uttagen till OS.

IDROTTENS MAGISKA FORMEL

- Att utvecklas som människa och inte som idrottare var ju vad det handlade om någonstans, säger Peter och sätter sig lite mer rakryggad på sin stol.
– Jag tror att jag hade gjort allt vad en idrottare ska göra “by the book”. Det finns en magisk formel som man har hört i idrotten under så många år: Du skall vara en talang, sätta höga mål, jobba hårt och vara bäst när det gäller. Det vi har glömt är att vara oss själva och må bra. Det var otroligt skönt att få släppa på allt och bli tryggare i den jag faktiskt var. Att få möjlighet att stå upp för mig själv. Framförallt kom glädjen till idrotten tillbaka, men det var inte helt okomplicerat i den värld jag levde i. Min prestationsförmåga efter det har varit väldigt mycket högre än vad det var innan. Att göra det man tycker är allra läskigast och att våga - utvecklar en människa väldigt mycket.

EN DEFINITIV IDROTT - FRIIDROTTEN EN SKOLA FÖR ENTREPRENÖRER

- Friidrotten har format mig otroligt mycket. Speciellt när det handlar om att driva mig själv mot mål. För att ge ett exempel så finns det alltid en kvalgräns till EM och VM. Hoppade jag 7.99 var jag inte med - hoppade jag 8.00 - som kvalgränsen ofta låg på då - var jag kvalificerad till mästerskapet. Till OS handlar det mer om subjektiva normer enligt SOK, Sveriges Olympiska Komiteé. När jag var aktiv märkte jag på friidrottare inklusive mig själv att det blev förvirrat. Vad är en norm? Det tjafsades om att man skall visa form. Jag ville veta mer om det är 8 meter som gäller eller om det inte är det? Jag tycker det här exemplet visar väldigt mycket på hur friidrottare funkar generellt. Vi vill att det skall vara definitivt för det är den världen vi lever i. Detsamma för mig men också i den entreprenöriella världen. Det är ett definitivt faktum att jag måste omsätta det här -  för att nå dit.

INSPIRERANDE FÖREBILDER - ATT OMGE SIG BLAND DEM BÄSTA FÖR ATT BLI DEN BÄSTA

- Om jag var extremt rädd över att vara mig själv under den där perioden, så har jag åtminstone varit relativt orädd över att våga testa saker. Många friidrottare åkte ofta till Sydafrika på läger. Alla de människorna och hela communityn som fanns kring friidrotten var jättehärlig - men det gav mig ingenting att åka till Sydafrika som alla andra. Om jag skall utvecklas så var det till att bara kasta mig ut. Jag gick på college i USA och tränade med längdhoppare Carl Lewis 1996 - samma år som han tog OS-guld i Atlanta. Jag åkte därefter  till Texas för att igen  träna med duktiga friidrottare. Jag stack till Kuba och var den första svenska friidrottare som tränade tillsammans världseliten där. Kuba var extremt långt utanför min komfort-zon. Jag bodde där drygt en månad i stöten. De pratade bara spanska och jag visste aldrig innan ett pass vad vi skulle träna eller vilken tid vi skulle börja. De tränade otroligt hårt. Passet startade någon gång mellan 9 och 12 på förmiddagen. Det startade när den framgångsrika längdhopparen Ivan Pedroso - helt enkelt kände för att träna. Hela gruppen satt och väntade tills han kom. Jag är känd för att vara extremt bra på att passa tider så jag var där 09.00 varje dag. Men jag köpte hela konceptet och var där för att träna med de bästa.

- Många är för mycket i sin komfortzon. Människor generellt gör oftast som alla andra gör. Ta Janne Boklöv som exempel - när han helt plötsligt började hoppa V-stil. Han blev helt ifrågasatt och flera tyckte att han var en skam för sporten. Idag hoppar alla V-stil. Det är väldigt få som kliver ut och utmanar på det sättet som han gjorde.

NÄR DET TILL SLUT VAR SVÅRT ATT LEVA DET LIV HAN VILLE - OCH SAMTIDIGT VARA IDROTTARE

- Efter många år i elitidrottens värld - tyckte jag till slut att det var svårt att leva det liv jag ville och samtidigt vara idrottare. Jag hade dragit på mig skador och tog beslutet att lägga av med friidrotten. Så fort jag helt plötsligt skulle bli en normal människa kände jag - att “det här livet har jag ju inte smakat på överhuvudtaget”. Jag började väldigt snabbt skapa mål och visioner i arbetslivet istället. Jag är en nörd när det kommer till varumärken och den magin som vissa kan skapa. Jag gick en utbildning inom organisation och ledarskap vilket ledde till en traineetjänst för ett chefsprogram på Åhlens. Det dröjde bara en månad så hade jag fått jobb som chef. Jag gick utbildningen och arbetade som chef samtidigt. Jag hann aldrig reflektera att jag hade slutat med friidrotten.

- Under traineeprogrammet fick jag praktik på Åhlens i Frölunda. Jag stod i butiken och ställde upp salt och pepparkar när en kund kom fram till mig: Är det inte du som är längdhopparen? Vad gör du här? Jobbar du här?  -Det var som en bomb som slog ner. Då insåg jag att jag faktiskt hade gått vidare, säger Peter med lättsamt uttryck i sitt ansikte.

– Därefter blev jag anställd på det börsnoterade  IT-konsultbolaget HI-Q. Hela kulturen påminde otroligt mycket om idrotten. Det var en organisation med tävlingsmänniskor. All den mätbarheten som även idrottskulturen bär, fanns där. Det är absolut det bolag som har format mig som yrkesperson mest.

FRÅN 100 ÅRS JUBILEUM AV YMER FRIIDROTTSKLUBB TILL VOUGE MAGAZINE

- När jag flyttade tillbaka till Borås för tre år sedan så fyllde Ymer 100 år. Jag tänkte att det kunde vara kul att göra någonting i samband med jubileumet. Peter sneglar bort mot en kornblå 70-tals tracksuit och säger:
- Jag funderade på om jag skulle göra någonting av den här jackan. Till slut blev det en hel kollektion och inte långt senare ett helt nytt bolag. Hösten 2017 ringde amerikanska VOUGE från New York. De ville göra ett reportage och tyckte att min lilla kollektion var helt rätt modemässigt. Jag tänkte bara What? 

- När VOUGE ringde så sa jag till mig själv: Okej, Peter - du har någonting här som är bra. Dna:t i varumärket är sport. Ymer har varit en stor idrottsklubb långt bakåt i tiden och det finns mycket inspiration att hämta där. Jag kör.

EN NY KARRIÄR - SOM ENTREPRENÖR

- Jag får otroligt mycket inspiration från andra människor. Även varumärken för den delen. Jag har träffat väldigt mycket människor från framgångsrika bolag som har inspirerat mig. Idag är min vardag mer spännande än någonsin. Jag tycker det är ganska jobbigt att vara 42 år och känna att jag kanske inte hinner med allt jag vill göra. Idag är jag på Mecka och jobbar, igår var jag i Stockholm, imorgon kanske jag känner för att jobba hemifrån. Friheten är ett starkt ledord för mig. Jag har varit otroligt strukturerad med åtta till fem jobb, testat på mycket olika saker och på pappret kan min bakgrund se lite krokig ut. Entreprenörs-livet passar mig jättebra. Jag gillar att lära mig saker, och jag gillar att utmana mig själv. Idag är YMR Track Club som enda sportvarumärke nominerade till årets Show Up Fashion Awards och säljer online via ymrtrackclub.com men även i en butik i Tokyo.

- Jag har tagit in väldigt bra personer bolaget. Till exempel träning kreatören och ekonomiprofessorn Micael Dahlen. Återigen så vill jag omge mig med de bästa och även ta hjälp av de bästa. Micael har något annorlunda som jag tycker är viktigt. Man vill ju vara Janne Boklöv. Han som nästan blev förbjuden att vara med och tävla med sin revolutionerande hoppstil.

– Det är ju drömmen att göra en Janne Boklöv. Att våga göra det man tror på och att det funkar. Funkar det inte - så går livet vidare ändå. Det är ytterst få personer som går emot strömmen, men det borde fler göra.

Klockan blir 12 och hunger slår till. Peters hemstad ljuder inte bara en kreativ entreprenörsanda utan är också en stark fikastad. Jag lämnar Peter vid dörren med de stora bokstäverna på väggen och går ned mot bilen. En lapplisa har varit framme under vårt långa möte. Jag tar den gula långa kvitto-liknanden boten, sätter mig i bilen och kör den korta biten mot centrum. Nyfiken på vilken plats jag kommer hamna på för dagens lunch. Nyfiken och reflekterande efter ett möte med en framgångsrik, modig, och nytänkande gammal längdhoppare.

• Läs mer: Löparkläder som modebranschen gillar