Vem är du?
– Jag heter Kim Stranne är 43 år och bor i Runsbäck på Öland med min fru och två döttrar på 5 och 13 år. Jag jobbar som ombudsman på fackförbundet Unionen.

Hur länge har du löptränat?
– Jag började springa regelbundet (några gånger/veckan) under 2018. Det började som uppvärmning inför gympass. Jag såg det som ett nödvändigt ont. Det var alltid på löpband och kändes väldigt trist. I slutet av 2019 hörde min svåger av sig till mig efter att ha sett ett inslag på TV4 med en ”galning” (Daniel Karlsson) som springer varje dag. Han hade dessutom skrivit en bok om att springa varje dag. Min svåger menade skämtsamt att ”detta är väl något för dig, du som är allt eller inget”. Jag kollade på inslaget och köpte Daniel Karlssons bok. Jag bestämde mig den 29 december 2019 för att springa varje dag under ett år. Minst 5 km/dag för att då hinna löpa hela Sveriges längd under 365 (366) dagar.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Det är helt klart att förutsättningslöst och prestigelöst ge sig ut på en runda och springa i den takt kroppen bestämmer för stunden. När jag lyckas känna in hur jag mår och anpassar löpningen efter det. Det kan vara både ett lite snabbare pass men även långsammare. Det är den där känslan av att det bara är skönt hela tiden. Jag är en bekvämlighetslöpare. Eller glädjelöpare. Jag vill inte att det ska bli obekvämt. Jag vet att det är tvärt om allt som har med att springa intervaller osv att göra men jag har utvecklats trots att jag alltid har det behagligt när jag springer. Som exempel kan jag nämna att jag med nöd och näppe klarade 5 km i 6-minuterstempo för ett år sedan. Nu har jag, utan att pressa mig i träning klarat milen under 50 minuter vid två tillfällen. Så, bekväm löpning gör mig lycklig.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag skulle så klart vilja kunna hålla ett lite högre tempo än nu men främst vill jag bli bättre på tekniken och förbättra muskulaturen. Jag var liksom en militant soffpotatis som plötsligt steg upp från tv-hörnan och började springa. Jag vill förbättra det som behövs för att jag ska hålla länge. Träna det mentala så att jag blir bättre på balans i löpningen. Tillåta mig att springa kortare och långsammare.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Jag har två förebilder. Dels är min svåger Frans Haraldsen en förebild. Han tjatar alltid om balans i livet. Både jag och han kämpar med det men han har en skön inställning och är bra på att rycka på axlarna åt saker.

Sedan är så klart Daniel Karlsson en förebild. Hans positiva och prestigelösa inställning till löpning har fått mig att börja springa och hans instagram inspirerar.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Min fru Helena är min enda träningskompis och det jag uppskattar är att vi är synkade och prestigelösa. Hon springer som jag runstreak och vi är överens om att det är att springa varje dag som är målet. Inte distansen, inte hastigheten. När man som vi är på samma våglängd och vill ha njutningen av träningen eller motionen då är det den bästa träningskompisen för mig.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Jag lovade mig själv från början att jag skulle vägra löparprylar. Eller rättare sagt inte bli pryltokig. Skorna är så klart min absolut viktigaste pryl. Det ska man satsa på, bra skor. Sedan har jag väldigt känsliga bröstvårtor haha. Detta gör att jag inte kan vara utan eltejp och bomullspads. Jag tejpar mig helt enkelt inför varje runda oavsett distans.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Eftersom jag oftast försöker springa på morgonen eller förmiddagen så är det frukosten som blir påfyllning samma dag. Havregrynsgröt som jag kokar ihop med en skivad banan och en kopp kaffe är det vanligaste.

Sedan har jag ännu inte sprungit några riktigt långa distanser. Jag springer en mil någon gång i veckan och min längsta löpning är 15 km.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Stolthet. Jag är enormt stolt över att jag faktiskt varje dag tar mig ut och springer. Jag är stolt över att jag kan springa en mil under 1 timme och känna mig pigg när jag kommer hem. Jag känner stolthet över att ha lyckats ända min uppfattning kring löpning från ett nödvändigt ont till något jag längtar efter.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag har inget sådant mantra. Jag brukar tänka på att jag gör något som är väldigt bra för mig. Att jag mest troligt förlänger min livslängd. Då vi har mycket hjärt- och kärlsjukdomar i släkten på både mammas och pappas sida så kan jag i tuffa stunder motiveras av att jag aktivt gör något positivt för min hälsa. Sedan gör löpningen underverk för den ångestproblematik som jag även medicineras för. Att tydligt märka en både fysiskt och psykiskt bättre hälsa kan få mig att ge extra i löpningen.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Den har gjort mig mer harmonisk och gladare. Jag har ett större tålamod i vardagen och löpningen har märkbart reducerat min ångest. Jag känner mig även fräschare rent generellt. En bonus är även att jag under det senaste året minskat mitt midjemått och det skadliga bukomfånget med 10 cm.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Jag har egentligen inte sprungit något lopp så. Jag och min fru sprang ”Världens barn-loppet” i Kalmar för två år sedan. Då slog jag henne med 20 meter och jag lyckades trots min dåvarande nivå hålla 5,15-tempo. Det var en ordentlig kick.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Min svåger Frans och jag har lovat varann att vi ska springa Médoc Marathon under 2022. Eftersom vi båda är två avdankade rödvinstrubadurer som fastnat för löpning så tänkte vi att ett maraton genom Frankrikes vindistrikt vore ett roligt sätt att fira att vi börjat röra på oss. Sedan tror jag inte vi kommer leverera speciellt bra tider under det loppet, men kul kommer vi ha. Innan dess hoppas jag att jag gjort i alla fall en halvmara. Jag börjar känna ett sug efter det.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Den har påverkat mig positivt egentligen. Jag hade en period i vintras/tidig vår då jag av någon märklig bekvämlighet fastande vid löpbandet. Jag tog mig liksom inte ut. När pandemin kom så tvingades jag bort från gymet och ut i naturen. Nu kan jag knappt föreställa mig själv på ett löpband även om jag vet att det kommer dagar då jag behöver springa där också.

Följ Kim på insta @runstreak_oland