Vem är du?
– Jag heter Lotta och är 57 år, fyller 58 i november. Bor i Falun med min sambo. Jag har tre vuxna flickor och fyra barnbarn. Alla är pojkar och i åldern 17-3 år. Jobbar som undersköterska i hemtjänsten, är inne på mitt 33:e år i vården.

Hur länge har du löptränat?
– Jag började springa först när jag var 42 år. Jag slutade röka 2005 och i samband med det började jag att promenera, sedan springa-gå-springa-gå.. På den vägen är det.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Skogslöpning och det jag kallar för äventyrslöpning. Äventyrslöpning betyder att jag ger mig ut utan att riktigt veta vart jag ska. Jag följer nya stigar/vägar- det är helt kravlöst. Tar även med lite extra gott att äta, till exempel ett glutenfritt wienerbröd. Jag springer hellre långt än fort.

Det är sällan något löppass gör mig olycklig. När tröskeln att komma ut är hög brukar jag göra en deal med mig själv att känns det inte okej efter 10 minuters löpning får jag vända hem igen. Det har aldrig hänt!

Vad vill du bli bättre på i din löpning?
– Att alltid ta någon sorts energi med mig eftersom ett pass sällan blir dom 3-5 km jag planerat för innan jag ger mig iväg. Oftast så vill jag springa längre och utforska ny stigar/vägar och surar för att jag inte tog med mig åtminstone någon gel och/eller vatten.

Vem är din förebild i löpning?
– Ellen Westfelt, som driver Pace on Earth tillsammans med Johnny Hällneby. Älskar hennes tankesätt när det gäller löpning. Är sjukt imponerad av vad hon gör och gjort. Det är Ellen och Johnny som lärt mig det här med lågpulslöpning.

Vad uppskattar du mest hos en löparkompis?
– Om jag nu springer med någon så ska den personen ha samma tänk som jag när vi är ute. Att vara beredd på att jag drar iväg på någon helt okänd stig i skogen och se vart vi kommer. Totalt ostrukturerat. Men mest vill jag springa själv då jag inte behöver ta hänsyn till någon annan och ingen behöver springa så långsamt som jag gör. Jag blir mest stressad att att springa med andra.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Mina Hoka-skor! Dom har hjälpt mig tillbaka från bland annat brott på ett mellanfotsben och plantar fasciit (hälsporre) som jag haft på båda fötterna. Inga andra skor funkade.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag äter inget, bara dricker. Te med honung, pressad ingefära och lite mjölk. Och en dubbel espresso. Om jag vet att jag ska springa ett pass över 90 min så tar jag med mig sportdryck och ett wienerbröd eller gel, eller någon bars. Salttabletter är också ett måste eftersom jag svettas kopiösa mängder.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Kravlöst.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– ”Kom igen nu, tanten! En fot framför den andra..”

Vilket är den bästa effekten som löpning haft på dig?
– Löpningen i mitt lågpulstempo gör att jag håller mitt hjärtflimmer i schack och att det fungerar att springa med min rätt besvärliga astma. Hjärtflimret kommer attackvist vid stress eller efter en längre period med stress. Jag blir stressad av att kolla tider och tempo därför har jag lagt ner det. När jag får vara frisk och får till träningen som jag vill så ökar farten ju mer jag tränar trots att jag håller samma låga puls. Det gäller bara att ha tålamodet att hålla ut tills man märker att det händer grejer.

Vilket var ditt senaste lopp och hur gick det?
– Det senaste loppet var ”Trailrunning Sweden Virutal Race 12 km”. Det gick bra, jag genomförde ju det. Högre krav än så har jag aldrig på mig själv. Det ska vara kul att springa.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag har inte anmält mig till något, än. Vill se hur allt utvecklas först i dess tider med covid-19. Men ÄBU (Älvdalen Backyard Ultra) och Ultravasan 45 finns väl som vanligt med på önskelistan.

Hur påverkar Coronapandemin din löpning?
– Inte alls skulle jag nog påstå. Eftersom jag jobbar i vården så är jag redan så försiktig som man kan. Jag behöver inte tävlingar för att hålla igång. Men jag tänker på alla idrottsklubbar som inte kan arrangera tävlingar och på det sättet få in pengar till sin verksamhet. Måtte detta elände ta slut snart.

Berättat för Kristina A Lager