”Jag har upplevt helt magiska löparäventyr”
Möt ultralöparen Ellen Westfelt. Tjejen som har en runstreak på över 2800 dagar och som tycker att ju fler höjdmeter desto bättre. Löpning för Ellen är både frihet och äventyr, men det bästa av allt är att hon träffade sambon Johnny genom löpningen. Här tipsar hon också om ett annorlunda löpbandspass.
Vem är du?
Jag heter Ellen Westfelt och är 43 år. Jag bor i Vallentuna norr om Stockholm med min sambo Johnny Hällneby, 2 barn och 2 bonusbarn. Jag är vd för Pace on Earth och ultralöpningscoach. Pace on Earth är ett litet företag som jobbar med coaching, löparresor, event och vi har också en webshop. Jag driver två podcasts; Pace on Earth podcast och Runstreak Sverige. Jag innehar Sveriges längsta runstreak med början 4 sep 2013.
Hur länge har du löptränat?
– Jag gillade att springa långt och långsamt redan när jag var ung, men visste inte då att det fanns ett namn för det. Har sen tränat löpning sporadiskt och aldrig varit snabb eller särskilt bra på det, men älskat att vara ute i naturen. När jag försökte komma i form efter graviditeter kring 2012 så kom jag in på ultralöpning via en granne. Sen dess är jag fast!
Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– När jag leder en grupp på ett av våra löparläger och vi springer tillsammans en hel dag på ett ultrapass, helst i någon magiskt vacker miljö som exempelvis Sunnmöre och Stranda i Norge. Då tänker jag inte på att jag själv tränar utan är fullt fokuserad på deltagarnas upplevelse. Att få hjälpa dem att klara att springa längre och i tuffare terräng än de kanske någonsin gjort tidigare och sätta distansrekord — det gör mig lycklig!
Sen älskar jag också att springa en slags fartlekspass på löpband där jag växlar mellan att gå i 15-20% lutning uppför och sen springa fort “nedför” på minus 3%.
Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Vill bli bättre på att klara långa stigningar utan att ta slut helt. Jag har tränat mycket på att bli snabb och skicklig i utförslöpningen, men jag är fortfarande relativt långsam uppför.
Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Núria Picas är en stor förebild. Hon har vunnit Ultra Trail World Tour ett par gånger och vi känner henne i och med att vi haft henne med på några av våra läger i Spanien. Hon springer oerhört lätt uppför och är väldigt snabb även nedför. Plus att hon är helt orädd, stark och klättrar mycket.
Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag gillar när min träningskompis kan springa lika lugnt som jag och inte behöver hetsa eller liksom försöka bevisa att hen är snabbare/bättre än jag. Jag har mitt ultratempo som jag gillar att springa länge i och jag älskar när jag kan springa i timmar tillsammans med kompisar och få umgås och prata under tiden.
Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Löparklockan är nog den pryl jag använder mest och inte vill vara utan! Förutom skorna såklart, men där har jag ju så många par att man inte kan säga EN pryl. Klockan har jag faktiskt bara i ett enda exemplar, så den är mig extra kär. Just nu använder jag en Polar Grit X som jag precis har börjat testa.
Vad äter du helst innan ett långpass?
– Gröt med “underhållning” på. Underhållning kallas det som egentligen är onödigt och ofta består det av nötter, frön, bär, frukt, jordnötssmör, torkad frukt osv. Dock är det inte onödig energi inför ett långpass, men till vardags kanske det är lite onödigt att toppa gröten med så mycket gott. Sen dricker jag såklart kaffe, gärna hemmagjord havrelatte.
Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Frihet och äventyr. Jag kan inte riktigt välja vilket av orden som är viktigast.
Frihet för att löpningen får mig att känna att jag klarar av vad som helst, även i min vardag. Löpningen gör mig stark, orädd och ger mig känslan av att kunna ta mig vart som helst i världen till fots. Jag känner mig obegränsad när jag kan springa.
Äventyr för att löpningen för mig när den är som bäst handlar om att uppleva äventyret. Jag springer helst 100-mileslopp i bergsmiljö (ex UTMB, fast gärna mer tekniskt) och då är alltid äventyret och naturupplevelsen i fokus för mig.
Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Oj, jag har inte haft så många mantran som fungerat! För mig funkar det bäst att använda rutiner och inlärda beteenden kring hur jag ska agera när det blir jobbigt. Ex. så kan jag inte använda pannbenet när jag tycker det är tufft, för mitt pannben ger upp tidigt. Däremot kan jag använda metoder som att äta lite godis, promenera en stund och sen använda nästa nedförsbacke till att “komma igång” igen. De mantran jag har använt har oftare handlat om att jag har tackat berget för att jag får bestiga det och jag har tänkt att jag måste “förtjäna” att få se soluppgången på andra sidan och att det är därför det är så tufft just nu (oftast i en lång stigning på natten).
Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Det bästa är nog att jag träffat min sambo Johnny via löpningen och att vi tillsammans skapade Pace on Earth. För mig är det mycket mer en livsstil och något jag gör varje dag än att jag kan se specifika effekter. Jag har träffat några av mina allra bästa vänner genom löpningen — vänner som jag upplevt långa, supertuffa och helt magiska äventyr i löparskorna tillsammans med!
Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Senaste loppet var HUB 200 miles (Halland Ultra Beach Trail 200 miles) som gick i augusti 2020. Jag ville egentligen inte springa det loppet för att det var för lite höjdmeter för min smak, men hoppade in som ersättare när en av mina vänners löparkompis var skadad. Tillsammans med Emmy Karnerud tog jag mig hela vägen från Göteborg till Båstad längs kusten och vi kom in som första damer efter 80,5 timmar!
Det senaste loppet jag sprang själv var Sandsjöbacka Trail 50 miles (90 km) tidigt 2020 och då lyckades jag komma tvåa!
Vilket är ditt nästa lopp?
– Just nu vet jag faktiskt inte. Jag är anmäld till Val d’Aran by UTMB (162 km och 10 600 hm) och L’Échappée Belle intégrale (149 km och 11 400 hm) i sommar, men just nu är jag osäker på om jag vågar resa på grund av pandemisituationen.
Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Väldigt mycket. Kanske allra mest på grund av att jag inte kan träffa vänner och springa tillsammans på samma sätt som jag brukar. Sen är ju såklart många lopp inställda, men för min del är det sociala i löpningen viktigare. Jag hoppas verkligen att det kan gå åt rätt håll snart och jag väntar ivrigt på att få vaccinera mig!
Följ Ellen på insta @weselle och @paceonearth
Berättat för Kristina Lager