Vem är du?
–Jag heter Anna Lönnqvist och är 47 år. Jag bor i Upplands Väsby norr om Stockholm med min man Robert och mina två barn Hugo, 17 år och Alice, 9 år. Men jag kommer ursprungligen från Luleå där jag är född och uppvuxen. Jag är författare och har hittills skrivit 6 romaner inom genren feelgood, varav ”Julia och Jack” vann priset Årets Feelgood 2019. Min senaste roman ”En kväll i juni” kom ut den 23 juni.

Hur länge har du löptränat?
– Jag började med löpning redan när jag var 9-10 år i samband med att jag började springa orienteringstävlingar. Det är svårt att bli bra på orientering om du inte är duktig på att springa. Fram till och med att jag var ca 20 år tränade jag löpning eller orientering 6 dagar i veckan, men sedan dess har jag sprungit mer på motionsnivå. Just nu springer jag ca 4 dagar i veckan och tävlar bara mot mig själv. Jag springer både på asfalt och i skogen, men om jag får välja är det inte mycket som slår löpning ute i naturen. Det är till exempel inte mycket som slår ett löppass på fjället när man får möjlighet till det.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Det är när jag samtidigt får en naturupplevelse, eller när jag springer stenhårda intervaller. Det senare ger mig kanske inte lycka i stunden (haha), men jag får en enorm kick efter att jag har avslutat ett intervallpass. Överhuvudtaget är jag som allra lyckligast precis efter att jag har avslutat ett löppass. Jag har svårt att låta bli att tävla mot mig själv när jag springer och därför blir löppassen ganska jobbiga också.
 
Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag skulle vilja förbättra min löpteknik trots att jag har sprungit länge. Jag har också haft besvär med en hälsena under en längre tid, så just nu är målet att få bukt med den skadan så att jag kan köra längre pass.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Jag följer många (före detta) längdskidåkare/skidskyttar och inspireras av hur de tränar nu efter att elitkarriären är över. Ofta väldigt allsidigt där de varvar löpning med till exempel styrketräning och andra träningsformer (och förstås längdskidor på vintern).

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag springer nästan alltid ensam och det är mestadels på grund av praktiska skäl, för att få in löpningen på ett bra sätt i mitt annars ganska inrutade liv. Eftersom författandet är ett väldigt stillasittande (och också speciellt) jobb så ger jag mig ganska ofta ut och springer på lunchen eller när jag helt plötsligt kör fast i skrivandet. Men om jag springer med någon annan så gillar jag när min träningskompis är lite bättre än jag själv.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Min löparklocka. Jag har väldigt svårt att ge mig utan att veta hur långt jag springer och framför allt vilken genomsnittshastighet jag håller. Och springer man till exempel intervaller så går det ju inte att vara utan.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Tyvärr har det inte blivit några långpass på länge för mig del på grund av strulande hälsena. Men om jag ska springa ett långpass gör jag det helst tidigt på morgonen och dricker bara kaffe innan, men äter desto bättre kvällen före passet. Gärna ett kolhydratrikt mål. Då springer jag som bäst!

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Frihet och terapi.

Frihet för att jag får en sådan frihetskänsla av att känna mig vältränad och kunna springa var som helst (och nästan hur långt som helst, fast tyvärr inte just nu på grund av skadan).

Terapi eftersom jag mår väldigt bra av att springa psykiskt. Om jag har en jobbig dag mår jag alltid så mycket bättre efter att jag har sprungit. När min pappa gick bort när jag bara var 20 år så hjälpte löpningen mig mycket i mitt sorgearbete. Faktiskt är löpningen minst lika viktig för mig för att jag ska må bra mentalt som fysiskt. Och ur terapisynpunkt är det inte mycket som slår ett naturskönt löppass.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
– Jag springer ca fyra gånger i veckan, varav ett intervallpass. De andra passen springer jag just nu ca 7-8 km i ett ganska högt tempo. Jag har svårt att springa långsamt. Hellre få högintensiva pass än många pass med lägre intensitet är min melodi.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag har inget direkt mantra, men mitt pannben hjälper mig mycket. Jag har väldigt svårt att ”ge upp” så om jag har satt upp ett visst mål med en träning/tävling så ska det till mycket för att jag ska ge mig. Sen så kör jag stenhårt på belöning. Jag är ingen asketiker, så om det är tufft tänker jag på den där goda middagen ska jag äta senare, på chokladkakan som väntar där hemma efter träningen osv.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Det gör mig till en bättre och lugnare människa och som jag var inne på förut, löpningen är min terapi. Jag är en känslomänniska och ”känner väldigt mycket”, vilket ibland är ganska jobbigt. Men om jag sticker ut och kör ett löppass känns det alltid bättre efteråt. Löpningen är också min hjärngympa. Genom löpningen får jag nya idéer och den gör mig mer kreativ. Kanske inte så ofta under själva träningspasset, då är jag fokuserad på löpningen. Men jag märker att jag ett tag efter ett avslutat löppass ofta har lösningen på mina ”skrivproblem”.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Det var väldigt länge sen jag sprang lopp som Lidingöloppet 15 km osv. Jag blev lite mätt på allt som hade med tävlande att göra efter min avslutade orienteringskarriär som ung. Det har räckt att tävla mot mig själv. Däremot har det alltid känts självklart att jag någon gång ska köra en mara, så det är det jag siktar på nu. Jag hoppas att min hälsena ska hålla för det.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag hoppas kunna springa Stockholm Marathon 2022 och kommer att anmäla mig till det. Håller bara hälsenan för träningen som krävs för att klara loppet kommer jag att stå på startlinjen.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Ingenting eftersom löpningen är en av de få träningsformer som man kan utöva ändå och jag aldrig har gillat att springa ex. på löpband på gymmet, utan föredrar att springa utomhus även på vintern när det kanske är snö och kallt. Jag är ju född och uppvuxen i Luleå så jag springer ner till ca - 20 grader. Och eftersom jag främst tävlar mot mig själv i löpningen har det inte påverkat mig på det sättet heller.

Följ Anna på insta @annalonnqvist

Berättat för Kristina Lager