- När jag började skriva om trail running var det ännu ett okänt begrepp. En del tyckte att begreppet inte behövdes eftersom vi redan pratade om terränglöpning. Men trail running är löpning i ospårad terräng som även kan innefatta partier där man måste klättra. Stigarna är ofta väldigt tekniskt utmanande. Stenar, rötter och branta partier ställer andra krav på löparen jämfört med att till exempel springa på ett motionsspår i terräng.

- Som journalist blev jag introducerad till trail running, ultra marathon men även ultratrail som jag började delta i efter något år av löpning i benen. Jag hade inte många mil i benen när jag under 1999 fick i uppdrag att skriva om trail running för tidningen Utemagasinet. Då fick jag ju försöka förstå vad det handlade om. Jag testade på det själv och blev tagen av det ganska omgående.

Det var så här Fredrik Ölmqvist blev en löpare.

Samma år- 1999 - jobbade Fredrik även på en reklambyrå i Göteborg. Han fick i uppdrag att skriva ett reportage innehållande en löpardagbok med rubriken; “Den otränade 30 åringen som skulle börja jogga”.
Jag möter Fredrik Ölmqvist - frilansjournalisten som fick gestalta den här personen. Löparen som då -genom jobbet - fick kontinuitet i löpningen och som idag springer ultradistanser i ökenlandskap.

När Fredrik var ung var han medlem i Sjövalla frisksportklubb i Mölnlycke där han kommer ifrån. Fredrik får frågan om vad frisksport innebär och berättar att det är en idé om hur vi skall leva för att må bra och ha kul tillsammans. Med filosofin att för att du ska må bra behöver du röra på dig, äta nyttigt och undvika tobak, alkohol och andra droger. För att de klubben i sin gemenskap skall må bra behöver de dela upplevelser och göra roliga saker tillsammans.

- Genom frisksportklubben kom jag i kontakt med terränglöpning som jag hade en naturlig fallenhet för. Jag var aktiv i Sjövalla FK fram till 14-års åldern. Fram till 16-års ålder höll jag på med många sporter: ishockey, fotboll, volleyboll, innebandy, vindsurfing, skidåkning, och även mångkamp. Men därefter blev det mycket mindre idrottande. När jag tog upp löpningen igen vid 30 års ålder försökte jag snarare fokusera på upplevelsen än farten och jag tror det ha varit nyckeln till att jag lyckats bibehålla intresset för löpning. Trail var och också är en mer äventyrlig och fri form av terränglöpning. Det var roligt, utmanande och äventyrligt och där just upplevelsen och känslan var i centrum - inte alls olikt offpist-skidåkning, säger Fredrik.

Löpningen har tagit honom från ökensand, genom djungeln och upp på bergstoppar. Mellan 1999 och 2009 sprang Fredrik bland annat 8-dagarsloppet Transalpine Run två gånger. Det veckolånga Jungle Marathon i Amazonas även det två gånger. Det veckolånga Marathon des Sables år 2009. Han genomförde också ett flertal 2-dagars bergsmaraton i Sverige, Norge och Skottland. UTMB 2005 och 2009. Ladonia Mountain Trophy, 5-dagarsloppet Transrockies Run och marathon i Stockholm, Prag, Paris och New York för att nämna några.
– När man är 30 år så tror man att man är oövervinnerlig, säger Fredrik och skrattar. Jag tappade dock väldigt mycket det här med att vara ute i naturen och bara njuta av det som är.

ATT GENOMFÖRA OCH UPPLEVA - UTAN GPS

Efter att ha genomfört en rad olika lopp kände Fredrik att det inte var prestationen som drev honom framåt. Loppen drog inte fram det bästa ur honom. Han började att söka efter ett annat värde i löpningen.
- Jag försökte hitta ett sätt där jag hade det trevligt medan jag genomförde träningen. Många säger att det är så skönt efteråt men min filosofi har alltid handlat om att uppskatta saker medans jag gör det och inte bara efteråt. Jag ville vara nyfiken och bestämde att vissa pass skulle vara upptäcks turer i kvarteret där jag bodde. Det tog lång tid innan jag började med GPS.

- Samma år som jag fick uppdraget att skriva om den här otränade 30-åringen åkte jag till  Marocko för att skriva ett reportage om Marathon des Sables. Marathon des Sables - även känt som Sahara Marathon är ett 251 kilometer lång ultramarathon fördelat på 6 dagar. 
– Jag stod vid sidan av och beaktade loppet. Jag såg blinda löpare och personer med benproteser ställa sig på startlinjen. Det kändes någonstans och jag tänkte; Här står jag - en fullt frisk 30 åring.
- Det enda jag upplevde och såg var möjligheter. Jag hade ännu inte sprungit ett marathon - men nu såg jag att det var möjligt. Det är väldigt speciellt att komma iväg utomlands och springa i annorlunda miljöer och därefter ta med sig den känslan hem. Den känslan som bara vill tillbaka. Genomföra och uppleva.

TIO ÅR SENARE

Tio år senare kom Fredrik tillbaka till Marocko. Nu redo att uppleva Marathon De Sables för första gången.
- Först och främst ville jag ta mig igenom loppet. Då det var första gången visste jag inte helt vad jag hade gett mig in på och jag gjorde stora misstag. En etapp satt jag mest ner på grund av magproblem. En annan etapp hade jag tagit en smärtstillande tramadol. Det var ingen bra idé. All motivation rann ut i sanden. Har du inte förberett kroppen så kommer det också att kännas ordentligt, menar Fredrik och rynkar sig i pannan. 

- Jag reflekterar mycket under loppen. Varför gör jag det här? Vad är det för meningen med det här? De som är duktiga på ultramaraton är också duktiga på att hantera rösterna som kommer under ett sånt lopp och istället ta sig framåt snabbare. Även om tvivel kommer under loppets gång - vill jag vill alltid tillbaka och försöka göra det bättre.

Fredrik menar att de ultradistanser han springer handlar mycket om upplevelsen. Han berättar också att när man springer i öknen med packning så tar det ungefär dubbelt så lång tid som det skulle att springa ett vanlig maraton. Det gäller att vara fysiskt och mentalt förberedd på det man har framför sig.

- Alla mina val handlar om att jag skall förenkla saker för mig själv. När du lyckas genomföra ett lopp är det viktigt att ta med sig känslan att man har klarat det man har utsatt sig för.
– Att göra val som förenklar för mig att komma i mål är en strategi jag använde främst vid Marathon des Sables i våras - och som jag kommer att fortsätta använda mig av. Det innebär i första hand att försöka komma i mål. Resultatet är sekundärt.

- Överallt i världen är det också alltid någon man känner igen. Man hittar varandra ganska lätt när man har samma intressen. Vid ett tillfälle åkte jag till ett lopp som skrivande journalist. På etapp två, den andra dagen - mötte jag en dansk löpare. Genom i princip alla sju etapper och dagar hade vi ett samtal och utvecklade en djupare dialog. Det är ett äventyr med ultralöpning. Man springer på natten. Man måste ta hand om sig själv. Man måste äta. Man måste ta hand om fötterna. Man måste lösa - massa - saker, uttrycker Fredrik.

- När jag sprang Marathon des Sables träffade jag en 80-årig man som var med. Det finns nästan alltid någon veteran med. Jag blir inspirerad av det. Som journalist har jag träffat väldigt många elitlöpare inom ultra och trail. Jag har fått tillgång till dem och deras livshistoria. Själv har jag aldrig varit något elitlöpare men jag blir fascinerad över den beslutsamhet som de har. På senaste tiden har jag också blivit intresserad av mentala aspekter. I synnerhet från människor som håller på med ultradistanser. Det är väldigt vanligt att det finns någon form av problematik som de löser med hjälp av löpningen. Depressioner, alkoholmissbruk, övergrepp eller post traumatisk stress. Man hittar en plats i löpningen där man kan tillåta sig en annan form av lidandet.
- Jag tror att löpningen är kemiskt bra till hur vi förhåller oss till saker. Min frisör säger att jag är så annorlunda mot hans andra kunder. ’Du måste göra något. Du är alltid så glad, får jag ofta höra av honom.’

-Tack vare löpningen har även jag tagit mig igenom svåra situationer och jag har sluppit depressioner som jag mycket väl skulle kunna haft. Under sju veckor en period i mitt liv hade jag kronisk huvudvärk. Jag ville inte alls ut och springa. Jag mådde inte alls bra. Till slut gick jag akut till en neurolog på Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg.

Kan du gissa vad han sa? ’Du ska ut och röra på dig, du behöver inte springa men gå ut och gå i skogen’. Det kändes som att det släppte bara att han sade det, konstaterar Fredrik och fortsätter; Sanningen är ju att det faktiskt släppte på riktigt och därefter har jag använt mig av löpningen vid  stressrelaterad huvudvärk.

- Löpningen har haft stor betydelse för mig. Jag tror att traillöpningen har hjälpt mig att vara mer närvarande och uppskatta det jag håller på med just nu. Att uppskatta stigen jag springer på. Att uppskatta färgerna på löven. Jag brukar ofta springa “brantebacken” i Änggården. Den är tuff - är jag otränad klarar jag det inte. Men att komma in i gläntan i skogen där solen strålar in mitt på dagen är något speciellt. Kan du dessutom känna det i kroppen. Då är det något särskilt.

FEM MIL ÄR MER BEKVÄMT

I november åker Fredrik iväg till Oman för att springa ett 137 kilometer långt ökenlopp.  Han skall både ta sig igenom distansen, de totalt 8000 höjd-metrarna och skriva ett reportage.
– Jag hade egentligen varit mycket mer bekväm om det hade varit 5 mil. Jag blir så nervös av riktigt långa ultralopp. Jag kan väl känna så här - du kan ställa dig på startlinjen på ett lopp. Men hur det går beror mycket till på vad du har gjort innan och vad du har för inställning. Har man hybris kan det medföra att man inte lägger sig på en realistisk nivå- vilket man får betala för. Om jag inte klarar att fullfölja ett långt ultralopp - vilket har hänt två gånger sedan i maj 2017, har jag underskattat loppet och inte varit tillräckligt förberedd. I våras försökte jag mig på att springa ett långt (120 km) ultralopp bara någon månad efter Marathon des Sables (ca 250 km) och Madeira Marathon. Jag var för sliten och hade inte skaffat tillräcklig styrka i benen. Det är så många faktorer som spelar in under så långa lopp och hur din kropp fungerar måste du ta reda på.

– Efter att ha intervjuat många ultralöpare och sprungit en flertal lopp själv, har jag en checklista på saker som jag bör förbereda innan loppet. Startavgiften i Marathon des Sables är synnerligen dyr och ligger på drygt 30.000 kronor. På det tillkommer resa och utrustning. I mitt fall har jag haft möjlighet att delta i många lopp i egenskap av journalist och därmed kommit undan med betydligt lägre kostnader, till exempel fri startavgift.
– Har man inte förberett sig inför det då kan man verkligen säga att pengarna virvlar bort i sanden. Det är bra att öva på allt innan. Att lära sig fylla på med olika kolhydrater under vägen. Vi skrattar av bilden av att springa med en korv i handen. Men Fredrik konstaterat att korv eller chips är bra saker att ha med sig under ett lopp.
Av alla reflektioner och det galna höstvädret som vi bjuds på avslutar Fredrik:
- Nu är det så himla fint ute - nu blev jag riktigt sugen på att springa.