Hösten 2017 landar en anklagelse för doping i Petra Skiölds brevlåda. Det står att man funnit det vätskedrivande läkemedlet furosemid i urinprovet. Några månader senare debatteras det i media om konsekvenser kring kosttillskott ihop med elitidrott och i samma period gör WADA ett kontrollprov på Karolinska med följden att deras doping-laboratorium fick stänga ner under en tid.
Vad innebär det att bli dömd för doping - inte bara av Riksidrottsförbundets dopingnämnd utan också av media och människor omkring som varken känner dig eller som inte hört din sanning?
Idrott och framförallt löpningen har för ultralöparen Petra Skiöld alltid varit något hon mått bra utav och haft i sitt liv för att det är roligt - fram till SM i Borås 2017 där hon fick lämna dopingprov efter sin silvermedalj på 100 kilometer.
Läs Petras berättelse; om hennes bakgrund, hennes perspektiv på löpning, läkemedel och att komma tillbaka till livet efter en djup depression.

Först -  vrider vi tillbaka tiden till 2004 då Petra skall springa sitt första långlopp.
- Vill du följa med till Stockholm? Jag skall köpa en båt och om du vill kan du springa Lidingöloppet under tiden.
- Vad är det för lopp?
- Petra, det är världens största terränglopp och det är 30 kilometer långt.
- Är du inte klok?, svarar Petra.

- Det här var en konversation mellan mig och min dåvarande man och jag tänkte att visst - jag följer med upp till Stockholm. Jag hade bara sprungit 15 kilometer som längst innan men upplevde heller inga begränsningar i distans för jag älskade att springa. På en gång bäddade vi bilen med täcke, kudde och körde upp från Skåne under natten. Det tog sin tid och varken jag eller min dåvarande man var inte heller beredda på hur mycket trafik det skulle komma att vara ut mot Lidingö. Vi hann precis fram till starten och jag hann inte ens amma min då tre månader gamla son utan rusade istället fram till startfållan. Med andan i halsen frågade jag arrangören;
- Är det här jag skall stå?
- Ja, din start går om tre minuter.

Petra sprang med ett leende hela vägen. Hon hörde publik och löpare upprepade gånger säga “Kolla, där kommer hon som är så glad”. Det tog däremot ett tag tills hon förstod att det var henne själv de pratade om. När skall det jobbiga komma?, tänkte Petra. Efter 2 timmar 25 minuter nådde hon målet på Grönsta gärde och ringde sin man.
- Vad det är som hänt?, frågar han i telefonen.
- Ingenting. Jag är färdig, säger Petra.
- Färdig? - men jag har inte hunnit köpt båten ännu, skrattar han tillbaka.

- Löpningen har alltid funnits där för att jag mår bra av det och för att det är något jag gillar att göra men efter loppet åkte vi tillbaka hem och jag kände; Okej, jag kanske kan något jag inte visste om?

Det är Maj 2012. 8 år efter Petras första Lidingölopp men också ett dussintal maraton och halvmaror senare når tanken henne om en riktigt satsning på löpningen. Petra var då 37 år, frånskild och levde tillsammans med sina två barn. Hon tog kontakt med Rune Larsson som på 1980-talet ansågs som en av världens främsta ultralöpare. Petra som älskar monoton löpning - långt och helst platt frågade om hans hjälp för att utvecklas på maraton.
De två ingick ett samarbete där Runes största utmaning blev att hindra Petra från att springa alldeles för mycket. Inom loppet av fem veckor hade Petra sprungit tre stycken maraton, alla med resultat under 2 timmar 55 minuter och återigen Lidingöloppet men då på 2 timmar 9 minuter. Hennes stabilitet uppmärksammades bland annat av landslagstränaren Ulf Friberg som skickade henne följande mail;
”Hej, jag blir helt imponerad av dina prestationer. Är du en mirakel människa?”

– Ja, så skrev han och jag blev jätteglad. Men efter de här fem veckorna låg jag dessvärre med hög feber i tio dagar på grund av att mina muskelceller i kroppen samlade på sig vätska - vilket uppstår just efter att man pressar kroppen så pass mycket under en längre tid som jag hade gjort. Rune rekommenderade mig även att ta en ordentlig viloperiod. Jag hade inte nått mitt mål som var att springa på 2.48 på maraton men vi konstaterade att jag hade kommit väldigt långt ändå.

Efter säsongsvilan var deras plan att enbart samla lugna mil. Petra var ivrig över att springa igen och googlade fram ett ultralopp som verkade intressant. Därefter ringde hon upp Rune:
- Rune, du sa till mig att jag inte skulle göra några kvalitetspass eller tävlingar nu utan bara samla kilometer så då tänkte jag att jag kunde springa ett ultralopp.

– Han vet att jag är rätt envis och efter en lång diskussion så lät han mig göra det för att jag antagligen skulle vara nöjd därefter. Rune frågade också vad syftet var och jag svarade: Syftet är bara att jag alltid drömt att få springa ett ultralopp.
Loppet var ett 6-timmars på en bana som var 187 meter lång och när klockan slog över hade Petra sprungit 7,5 mil 366 meter vilket tog in henne som trea på världsårsbästalistan. Resultatet var något både Petra själv och Rune var chockade men självklart glada över:
- Men då har du ju kvalat in till SM 100 kilometer, utbrister Rune.
– Nej, nej - jag skulle bara göra det här en gång, svarade Petra.

Det blev definitivt fler gånger och 2013 deltog Petra på sitt första SM över 100 kilometer. Hon åkte dit utan förväntningar och hem med en bronsmedalj. Hennes resa inom ultralöpningen hade nu bara börjat men fyra år senare tog allting en tvär vändning. Traumatiska upplevelser från hennes barndom ihop med att bli stämplad för doping efter ultra-SM i Borås 2017 blev toppen av isberget. Livet rasade och Petra hamnade i en djup depression.

“Mamma, det är ju inte så det står i tidningen”
- Att bli anklagad för doping är det värsta som har hänt i hela mitt liv och då har jag också haft en väldigt tuff uppväxt omkring mig. Historien kring att jag skall vara dopad är en gåta för mig. Jag kan aldrig bevisa hur mycket jag är emot läkemedel för det sitter så djupt rotat. När mina barn är sjuka så brukar deras Pappa säga: ’snälla Petra du måste ha alvedon hemma, åtminstone till barnen’. Men jag vägrar, säger Petra.

– Det kändes som att det var någon som försökte sätta dit mig. Jag kan inte med ord förklara - för jag tror att ingen förstår vad detta har inneburit för mig.
Petra fick ett papper hem med informationen om att hon hade haft det kraftigt vätskedrivande medlet furosemid i sin urin. När hon läser ur sina papper finns det ett frågetecken kring mängden. Osäkerheten kring hur mycket och även på vilket sätt hon har fått i sig preparatet var länge stor och Petra berättar om en totalt ignorans från sin kontaktperson men också från friidrottsförbundet. Hon fick kriga för sin sak och efter sju månader fick hon veta hur mycket det handlade om och var det påstods komma ifrån. Det visade sig att det var en miljarddel. Rubriker i media löd: “Petra Skiöld fast för doping” men också “Kosttillskott misstänks ligga bakom dopingfall” och i samma veva ställde sig många frågan om kosttillskott var något för idrottare överhuvudtaget. Både Svenska friidrottsförbundet och Riksidrottsförbundet har fortfarande en restriktiv syn på kosttillskott. 

- Jag föredrar produkter som kommer från naturen och därför samarbetade jag med Hälsokraft som jag fick hälsopreparat ifrån. Både de och jag var försäkrade om att det inte fanns något dopingpreparat i deras produkter. För att bevisa det skickade jag upp mitt kosttillskott till ett laboratorium i Lidköping och bad att få det testat. Det fanns ingen furosemid alls i de preparaten och jag förnekade heller aldrig några hälsokostprodukter som jag tog. Jag var ärlig med allting och jag kollade också upp allting.

Några månader senare stängs Karolinskas doping laboratorium ned efter att antidopingbyrån WADA (World Anti-Doping Agency) skickat ut ett kontrollprov. ​Efter att ha korrigerat vissa saker i sin verksamhet får Karolinska därefter tillbaka sin behörighet men Petras tilltro till labbet och vad som skett där är för henne fortfarande en gåta.
- Jag tog även kontakt med kemister som menar på att den lilla miljarddel som fanns i mitt prov är helt omöjligt att jag kunde ha tagit. Det är alltså omöjligt att det kan komma ut så lite ur urinet efter 100 kilometer i högsommarvärme och efter de flera liter vatten som jag druckit. Det kan bara finnas så lite på grund av att kemisten är oren om händerna eller om laboratoriet har orena instrument, säger Petra.

Nu läste människor bara rubrikerna. Skiöld var dopad.
– Nej, Skiöld var inte dopad, säger Petra själv. Hon berättar också att hon bad media och Svenska friidrottsförbundet att gå ut med att det handlade om misstagsdoping. Med en förtvivlad röst berättar Petra vidare:
- Men istället valde de att gå ut med att jag faktiskt är dopad då det inte finns något i ordlistan som heter misstagsdoping. Inte heller min klubb har stöttat mig i det här utan har gått bakom min rygg och valt att inte prata med mig alls.

- Jag har svåra problem med min menstruation och det här preparatet är kraftigt vätskedrivande vilket innebär att jag hade kunnat dött om jag hade tagit det kontinuerligt. Jag blir heller inte mer uthållig, starkare och inte heller snabbare. Istället drar jag ut stora mängder vätska ur kroppen. Jag har inte tagit furosemid. Jag har inte tagit något kosttillskott som innehåller furosemid. Jag har blivit felaktig anklagad och dömd av så många människor som inte heller vet min sanning och det är också något jag kommer aldrig få någon upprättelse ifrån.

- När detta kom ut så frågar min son om han får läsa mina papper. Jag har säkert hundra A4 med information från hela den är processen. Han som vid tillfället är 14 år säger till mig: Men Mamma, det är ju inte så här det står i tidningarna. Nej, men lova mig att du aldrig köper en skvallertidning i hela ditt liv, svarar jag.

Petra har under snart två år också behövt bearbeta flera andra saker i sitt liv. Hur kan Petra bli utbränd och deprimerad på grund av någon anklagar henne för doping?
– Allt jag sopat under mattan och försökt vara stark inför kom upp till ytan. Att jag blev så pass dålig var mycket på grund av allt jag haft med mig från min barndom och det här var den sista grejen som utlöste det.

Petra har levt med idrotten väldigt nära inpå och hon säger att hon brukar skoja om att vara uppvuxen i en brottarlokal. Hennes farbror Lars-Erik Skiöld (1952-2017) var brottare och deltog under två olympiska spel. Under OS i Moskva 1980 tog han en bronsmedalj.
Idrotten har influerat hela hennes uppväxt men det ledde också till ett för henne negativt perspektiv på vad idrott är. “Skall du bli något inom idrotten så måste du synas” och “Det är bara ettan som räknas, tvåan och trean glöms bort” - är meningar som har malts i Petras huvud.

- I kampsporter handlar det också enormt mycket om vikten och delvis på grund av att det var så intensivt i mitt liv kring vikt och prestation fick jag anorexia vilket har följt mig länge och det har kommit tillbaka i skov under många år, förklarar Petra.

- Löpningen har tidigare enbart varit ett sätt att transportera mig - som att springa med innebandyklubban till innebandyträningen. Min son föddes 2004 och tiden att åka till gymmet för att också vara instruktör fann jag inte plats för i mitt liv längre, däremot kom löpningen in bättre. Löpningen blev också ett sätt för mig att läka både mentalt och fysiskt. Ett sätt att rensa mina tankar. Jag kunde vara trött och irriterad men när jag kom ut och sprang fick jag en slags kick som jag mådde bra utav. Jag fick också mer koll på mitt liv och jag kunde också kontrollera kosten och min anorexia bättre. Det var heller inte så många timmar som lades på att ta mig till gymmet utan de kunde jag lägga på familjen istället.

– Jag har generellt aldrig sprungit för att jag har bestämt mig för att satsa på det utan det har varit min medicin för att må bra psykiskt och fysiskt eftersom jag vägrade att ta några läkemedel. Jag är verkligen en asfaltsmänniska och jag föredrar att se så många kilometer som möjligt framför mig. Det hatar ju de flesta men jag älskar att gå in i det monotona läget och förflytta mig. Det gör att jag kan tänka på saker som har hänt i mitt liv och vad jag kan göra åt det. När jag kommer hem från ett löppass har jag ett papper och en penna som ligger framför dörren och då kan jag skriv och bearbeta tankar direkt.

- I Sverige kommer jag alltid att vara dömd. Jag upplever att människor vet vem jag är genom min dopinganklagelse och inte vem jag är egentligen. Från arrangörer utomlands börjar jag återigen få inbjudningar till olika ultralopp. Det känns som att dem tror på mig. I Sverige så vågar man inte göra det – för om vi bjuder in Petra, vad ska alla andra tycka då? Vi vill ju inte ha någon som är dopad här, säger Petra.

Hennes sambo, barn, nära vänner men också läkare och psykolog som hon fått kontakt med genom Svenska Friidrottsförbundet har varit hennes stöttepelare genom resan och Petra säger att det utan dem hade varit svårare att få tillbaka en förlorad självkänsla. Hon har idag ett förändrat perspektiv på livet och kan idag möta andra människor med kärlek och inte fördomar - som hon själv upplevt.

Idag har hon börjat leva sitt liv som hon känner att hon vill leva. Efter att ha blivit intervjuad i Maratonpodden blev Petra uppringd av en lyssnare och tillika hennes nuvarande chef.
2018 var ett tufft och utmanande år för Petra men ändå rankades hon 5:a i världen och som första svenska när det gäller 6-timmars löpning. Snart två år efter SM i Borås springer hon igen och i slutet av 2018 fick hon möjlighet att starta ett 6-timmars under en 24-timmars tävling på Bislett.

- Efter att jag sprang på Bislett så kände jag att jag kunde springa med glädje igen. Det var otroligt skönt och jag tog mig så långt som 7,5 mil 121 meter. För mig handlar allting om den mentala biten och inte mängden mil jag tränar. Det är en enorm insikt, menar Petra. Innan vi lägger på telefonen avslutar Petra med sitt absolut viktigaste budskap och lärdom;
- Döm aldrig någon innan du vet sanningen.

Kort om Petra Skiöld

Namn: Petra Skiöld
Ålder: 44
Bor: Öllsjö
Meriter: 3:a i världen på 6-timmars 2013 - SM Brons 100 km - Halvmaraton 1.21.31
Favoritpass: Långpass, där man avslutar med tempoökning de sista 4-5 km när man tror att kroppen är trött.
Bästa löprundan i Kristianstad: Bockeboda Naturreservat