Kristina Paltén är den kvinna från Sverige som hösten 2015 sprang tvärs genom Iran. Hon sprang med men framförallt mot fördomar. Hon sprang för att skapa tillit mellan människor. Löpning bland kvinnor finns inhemskt i Iran, men det är heller inte något som är normaliserat i samhället vilket bidrog till att Kristinas löpning fick ett stort genomslag världen över och inte minst i Iran.

- I Iran är många kvinnor uppfostrade till att de är jämlika med män och har samma rättigheter och skyldigheter. Det är vad jag förstår, den persiska traditionen och kulturen. Inte överallt, men bland många. Jag upplever att Mahsa är sådan. De som uppfostrats i den traditionen hamnar naturligtvis i konflikt med de diskriminerande lagarna som tillämpas i Iran. Min egen bild av iranska kvinnor innan jag åkte till Iran 2015 var att alla var osjälvständiga, nedtryckta av ett system och av män generellt. Men så är det inte. Det finns massor med självständiga enormt kapabla kvinnor i Iran och det finns män som kämpar för jämlikhet och som är feminister. Samtidigt finns det kvinnor som är förtryckta av sina män, och män som förtrycker. I ett land med 80 miljoner människor finns alla möjliga grader av frihet och förtryck. Dock förtrycker lagen alla kvinnor, och de som är självständigt uppfostrade gör givetvis uppror mot det, på det sätt de kan och vågar, berättar Kristina.

Något som också har gett Kristina själv inspiration är mötet med den iranska kvinnan Masoumeh Torabi, även kallad Mahsa. Mahsa har själv sprungit och verkat i flera år innan hon och Kristina Paltén träffas. De är två löpare som möts och som råkar ha likartade missioner i sina liv. Mahsas drivkraft är att ingen - någonsin - skall bli diskriminerad för sitt kön eller sin roll i samhället. Genom en bunt av mailkonversationer bryts tankar ned till bokstäver, ord och meningar. Genom bruset möter jag denna gång den iranska kvinnan - Masoumeh Torabi. Mahsa delar med sig av sin syn på kvinnlig löpning i Iran och hur det var att arrangera Tjejmilen i Iran hösten 2018, ett lopp med både kvinnor och män på startlinjen. Hon berättar också om sitt liv, löpning och framtida drömmar.

PIONJÄR FÖR KVINNLIG LÖPNING I IRAN

I februari 2016 deltog Mahsa i Irans första internationella marathon som den första och enda kvinnliga startande. Men såklart, inofficiellt - eftersom loppet enbart var öppet för män. Efter en månad deltog hon i ett ultralopp över 250 kilometer genom den iranska öken. Ett lopp med en värmetopp på 62 grader och även det första arrangemanget på över fyra årtionden som kvinnor och män tilläts att springa ett lopp tillsammans.

Att göra det ingen iransk kvinna tidigare gjort var Mahsas väg in i löpningen. Hon sprang för att hon ville visa att även muslimska kvinnor kan springa och delta i ett maraton. Hon sprang mot förtryck.

Mahsa fortsätter dialogen och jag gör ett gott försök i att tyda halvknackig engelska. Hon berättar ur ett känslomässigt perspektiv hur löpningen har påverkat både henne och andra kvinnor.

– When I ran the ultra marathon race as the first and only Iranian woman - I reached inner peace and truly felt that there is no limitations for me in my life. I ran and I smiled when the police asked me why I run? I friendly explain to them that I like it so I do it.

Mahsa skickar emojis i form av blommor och hjärtan för att visa sin uppskattning och vänskaplig kärlek under vår kommunikation. Hon är 46 år och bor i Teheran, Irans huvudstad med 8,7 miljoner invånare. Staden är omringad av Alborzbergen och belägen 1,137 meter över havet. Hon uttrycker ett befriande perspektiv på sin löpning i det moderna samhället och skriver;

- Feeling disconnected nowadays is a blessing. Being outside running with my music and thoughts means the world to me. I can be super angry when I start my run but feel relieved and less stressed afterwards.

För Mahsa handlar löpning om gemenskap och att skapa en medvetenhet kring kvinnors nästintill obefintliga möjlighet till idrott. Drivkraften kring det är så pass stor att hon drev på så att Tjejmilen organiserades i Iran för allra första gången på International Peace Day 21 september 2018. För Mahsa finns det ett stort värde i att möjliggöra idrott för andra kvinnor så att även de kan uppfylla sina drömmar i livet och njuta av sport likt män kan göra - som Mahsa beskriver det.
– I like to show them that women also can reach happiness, health and hope, säger Mahsa.

När Kristina Paltén sprang genom hela Iran öppnades mångas ögon världen över. Ögon som tidigare har tittat men aldrig sett. Mahsa är likt Kristina - orädd att tycka och tänka och  redan för 10 år sedan bröt hon barriärer när hon cyklade genom Iran. Hon banade väg för andra Iranska kvinnor som också hade en dröm om att just cykla och startade därav eget cykel-team.

– At that time I followed one of my childhood dreams. When I was a child my father taught me to ride a bike and every since I have loved the small bike trips along the dusty roads of Teheran. So many people was amazed of my trip trough Iran, as a woman. There where so many people that stopped me and and I tried to talk with them about my idea as a way to encourage woman to go on trips by bicycle.

Mahsa fortsätter berätta om den starka motgång hon möttes utav längs vägen på grund av att hon var kvinna trampandes på två hjul. Med en vänskaplig framtoning - berättade hon att det inte är någon skillnad på män eller kvinnor.
- I that way I gave my message to people all over the world; Nothing is impossible.

”FRIENDSHIP HAS NO BORDER”

Hon har mött motgångar men hon har också fått genomslag på det kraftfulla budskap hon sänder världen över. I hennes värld har hon förtrollat bort fördomar och ser vänskap långt över landsgränserna. Hon ser bortom fördomarna. Människor har kommit utifrån för att deltaga i internationella lopp tillsammans med Mahsa och hon är också en del av gruppen “Free To Run” som har ett djupt engagemang i mänskliga rättigheter och idrott. Mahsa är vän med Kristina Paltén men har på sin väg också skapat fler vänskapliga band från Sverige.
Mahsa har en stark tro och drivkraft i att människor kan förenas genom idrott. Hon har en dröm att i varje muslimsk stad skapa och driva tävlingar men även andra sportaktiviteter för alla. Äldre som yngre, man som kvinna.
- For again, their happiness, health and hope and have them say; Friendship has no border.

Egentligen ända sedan 2016 har Mahsa arrangerat ett tio kilometers lopp i samband med den internationella fredsdagen som inträffar näst sista helgen i september varje år. Hon fortsätter berätta om hösten 2018 då hon organiserade Tjejmilen för första gången i Iran, något som under flera år har varit krångligt, långsamt och svårt att få tillstånd till att göra. I samtycke med den Iranska ambassaden I Stockholm försökte Kristina Palten, Susan Mohseni och Amir Nazari och “Marathongruppen” att starta projektet men fick inget stöd från Friidrottsförbundet I Teheran. För att kunna genomföra loppet behövdes tillstånd från ett institut som kallas för “Nilofar ABI” vilket Mahsa tillslut ordnade och hon fick då också möjlighet att använda Tjejmilens namn och logotyp.

I fyra år har Mahsa strävat efter att skapa möjligheten för kvinnor att deltaga med samma villkor som män med målet att respektera kvinnors och mäns lika rätt i den iranska samhället. Mahsas dröm är att framöver kunna fortsätta arrangera Tjejmilen men även större lopp. Efter loppet hösten 2018 har hon träffat och diskuterat “Tjejmilen” med representanter från olika myndigheter och Teherans olika distrikt. De har lovat bättre samarbete och stöd för att arrangera olika lopp I Teheran, vilket Mahsa skulle vara en dröm som går i uppfyllelse. För Mahsa, är det självklart att  Tjejmilen i Iran skall vara öppen för både kvinnor och män. Hon vill inte diskriminera någon. För en svensk är  det troligtvis inte revolutionerande att kvinnor och män springer samma lopp men i Iran är det det.

Kristina Palténs bok om löpningen genom Iran är översatt till persiska också och förhoppningen är att inspirera, framförallt kvinnor i Iran, till att springa och därmed skapa den känsla av frihet, kraftfullhet som Mahsa också pratar om.